onsdag 10 juni 2015

Är det du eller jag Mårtensson?

Medicis ringMedicis ring av Jan Mårtensson

Det tog 1,5 vecka för mig att läsa ut Medicis ring, den senaste Homan-deckaren av Jag Mårtensson. En bok som inte borde ha tagit mer än tre dagar i alla fall. Den stora anledningen till att läste ut den var också att jag var lite extra motiverad pga Florens-motivet i berättelsen och för att jag själv är väldigt förtjust i Botticelli som det ständigt refereras till.

Jag har läst flera Homan-deckare med stor behållning även om det var några år sedan senast. Kan det ha varit Ramses hämnd inför att vi skulle på semester i Egypten? Nilen-kryssningen? I så fall är det ju till och med innan den arabiska våren vilket känns riktigt länge sedan nu.

Hur som helst, jag har i många år tänkt på Mårtensson som vår tids Maria Lang eller Christie. Att det oftast finns en Homan-deckare man kan plocka fram inför en högtid eller semester då de gärna anspelar på olika teman. Lite mysiga pusseldeckare så där. Men det här.. det var pladdrigt så det skriker om det och det tog lååång tid innan jag lyckades uppbåda någon entusiasm alls. Dessutom tycker jag inte om att bli skriven på näsan som läsare. Om man efter 60 böcker, eller vad det är, fortfarande behöver få förklarat för sig vad en blåmaskad siames är (som det heter på fackspråk!) så kanske man ska ta hjälp med minnet? Jag förstår att det delvis är för eventuella nya läsare och även för att det är lite ”charmigt” att förklara ordet maskad och hålla lite farbroderliga utläggningar, men ärligt talat så stoppar det upp berättelsen när varje sida innehåller flera små utläggningar som egentligen inte är relevanta för berättelsen. En del är säkert tänkt som bildande, en del är självklarheter och det hade passat bättre att väva in det i texten istället. Det blir snackigt och pladdrigt och man tappar lätt bort sig. En del är inte ens faktatexter utan bara kuriosa som när Homan går in i en butik på vägen någonstans eller beställer mat och vin. Jag förstår att Stoneleigh tydligen är vinet på läpparna för tillfället.

Dessutom måste jag erkänna att det irriterar mig när Homan raljerar över ordet ”hen”, uppför sig lite gubbigt och säger att det ”gäller att hänga med” samtidigt som flera av karaktärerna pratar på ett ”ungdomligt sätt” som låter helt fel. Speciellt om de slänger sig med uttryck och sedan lägger till ”som man säger”, vilket man ju inte säger om det verkligen ÄR så man säger.


Nej, det här var segt och inte min kopp té, men förhoppningsvis var det tillfälligt. Det kan ju vara jag som blivit äldre och vuxit ifrån Homan-deckarna och de äldre var likadana, eller så är det en tillfällig svacka. Hur som helst var Medicis ring inte riktigt vad jag hade hoppats på. Dessutom var det otroligt lite Florens-referenser i för min smak då, naturligtvis.

2 kommentarer:

Hermia sa...

Nej, den var verkligen inget vidare.. Retade mig oerhört på hur dåligt korrläst den var, t ex när en person är bekant med en sak på ett ställe och så 30 sidor längre fram har personen ingen aning om samma grej.. En bra sak - maken och jag bokade bord och åt på trevliga, bullriga Taverna Brillo efter att jag läst boken. Såg inte till Homan där dock :)

Bokomaten sa...

Haha, ja, inget ont som inte har något gott med sig, eller något. Håller också med om att de kunde korrläst den lite bättre. Var en del bokstäver här och där också. Nä, jag är nog färdig med Homan nu.