måndag 18 maj 2015

Snön faller och vi med den... eller hur var det nu..

Du föll och jag för digDu föll och jag för dig av Lina Stoltz

Jag kan inte hjälpa det, det känns som att jag har läst det här förut. Strulig pojke möter snäll flicka och allt går lite lagom åt skogen. Det är också lagom underhållande utan att engagera nämnvärt, men det tråkar heller inte ut. Det är helt enkelt lagom. Frida möter Jakobs blick en dag i skolan och blir totalt förstörd. Det känns som att on börjar brinna inuti och förälskelsen är ett faktum. Med hjälp av gemensamma kompisar så blir de ihopfösta och börjar träffas. Jakob är den som till en början är lite avvaktande men snart blir han lika kär som Frida. Jakob, som inte bara röker på och tar piller då och då, han har även börjat göra inbrott och snor cigaretter och kondomer mm i småbutiker. Båda går andra året på gymnasiet och Frida har bra betyg, är dotter till en visserligen just nu tvivlande präst och är så där lagom. Hon fest ibland, hänger med kompisar och har haft lagom många pojkvänner. Ibland dricker hon alkohol men aldrig mer än en halv cider.

Jakob är inte lagom någonstans. Kanske lite lagom kriminell möjligtvis. Han har problem hemma då farsan är våldsam och hans mamma tröstar sig med BiB:en. Att han börjad ta droger och göra inbrott ser han inte som så farligt, det är ju inte som att han KNARKAR direkt. Att Frida har åsikter när hon får veta tycker han mest är irriterande, men han ger det ändå en chans. För Fridas skull. Att lägga av med haschet i alla fall. Inte för att det går så där superbra direkt, men om inte Frida får veta så…
Slutet är ganska öppet, vi får egentligen inte något direkt avslut eller veta säkert hur det går för de båda. Men det är väl så där det är i verkliga livet också. Vägen är sällan rak. Kanske hjälper det för Jakob att han drar ner lite på intaget, kanske kommer det inte att funka alls. Kanske blir Frida verkligen den som får honom att sluta, eller så orkar hon inte ha den rollen. Vart deras relation leder är också ganska osäkert.

Det är en kärlekshistoria mellan två väldigt omaka personer som förändrar varandra på olika sätt. Både till det bättre och kanske till det sämre, men framför allt framåt. De blir lite mer vuxna.

Och nej, jag vet inte. Det är så väldigt lagom att jag har svårt att ryckas med av någon av karaktärerna, men som sagt, jag blir heller inte direkt uttråkad. Det jag gillar mest här är dock språket. För Stoltz har en förmåga att formulera små kärleksförklaringar i Fridas huvud som man bara måste le av. För de som vill läsa en vardagsberättelse om kärlek och vänskap tror jag att det här kan vara perfekt. Speciellt till sommaren då det är en typisk sommarhistoria även om den till stor del även utspelar sig under terminen. Så där precis på gränsen till vuxenvärlden. 


En bieffekt av den här boken är dock att jag gått och nynnat på Ulf Lundells låt ”Snön faller” som jag haft som en öronmask i flera dagar. Dock hör jag den snarare i Vera Vinters version. Kolla in på Spotify om ni är nyfikna.

Inga kommentarer: