torsdag 7 maj 2015

Om läsningens nytta och nöje...

Jag har på sistone följt en diskussion på Twitter och i en skolbiblioteksgrupp på Facebook om läsning och förvånas lite över att man fortfarande ser läsningen lite som en speciell aktivitet med egna regler. Antingen läser man, eller inte. Antingen svåra böcker, eller enkla.

Alltså, jag tänker så här. Läsning är en kulturyttring som är extra viktig då vi behöver kunna läsa i många sammanhang. Däremot så skiljer den sig så tillvida att man ofta pratar om läsning som något ganska.. endimensionellt. Antingen läser man lättläst, eller skräck, eller nobelpristagare. Jag ser på min läsning på samma sätt som jag ser på mitt filmtittande. Ibland vill jag bli underhållen av en spännande actionrulle och kan längta efter att få se Avengers-filmen. Ibland orkar jag bara plöja en TV-serie jag redan sett tidigare. Ibland vill jag se något som verkligen GER mig något. Kanske en insikt om mig själv eller om människor i andra länder eller andra delar av samhället. Ibland vill jag bara ha lite verklighetsflykt. Och jag läser på samma sätt. Jag läser för jobbet, jag nöjesläser deckare i hängmattan och jag läser Augustprisvinnare. Jag känner inte alltid för samma bok en tisdagkväll i februari som jag gör på flygplanet inför semestern. Det tänket vill jag gärna förmedla till mina elever och alla andra också naturligtvis. Man måste inte bara läsa tung litteratur men att säga att man inte läser alls, det är för mig som att säga att man inte ser på TV. Vilket jag ju i och för sig inte gör, i traditionell bemärkelse, men ok: Inte ser på film, youtube eller DVD-boxar.

Jag ser läsning och film lika mycket som underhållning, något som kan hjälpa mig att utvecklas och förstå andra. Man kan läsa serie-album för glatta livet på fritiden, eller fantasy eller ”Dagbok för alla mina fans” 5 gånger. Det är underhållning och det hjälper en dessutom att få upp läsflytet. Suveränt! Man kan OCKSÅ läsa lite tjockare böcker. Kanske parallellt, kanske i skolan. Något som får en att tänka efter eller som hjälper en att läsa längre texter. Så länge man är medveten om att det ena inte utesluter det andra. Åt båda hållen.


Så där, nu har jag tänkt mitt. Nu återgår jag till att läsa min ungdomsroman, som jag både läser för jobbet och för nöjes skull. 

4 kommentarer:

Ylva sa...

Bra tänkt! Jag läser pappersböcker och mest romaner på svenska. Läser även Smålänningen (vår lokaltidning), ja, och lokaltidningen Lokaltidningen (!) och brukar prenumerera på någon damtidning, för tillfället Damernas värld. Sitter vid datorn och läser på jobbet (bloggar, mail, info m.m.)

Inget fredagsinlägg? Jag läser När förnuftet sover av Inger Alfvén. Ska till Växjö och se prideparaden och gå på gayklubb i helgen.

bokomaten sa...

Jag har försökt publicera ett fredagsinlägg från telefonen då jag sitter på ett tåg och gjorde det imorse också. Appen vägrar dock publicera det. :-( Har också varit i Växjö, hela dagen. Kul!

Bokomaten sa...

Äh, det dumma inlägget ligger och skvalpar. Får bli nytt inlägg på fredag istället.:)

Eli sa...

Word! Är så tråkigt när en del lärare försöker styra elevernas läsning, tycker att de ska läsa tjocka böcker eller klassiker och så vidare. Fick in en klass en gång (typ sjua?) där alla SKULLE läsa en bok av Vilhelm Moberg. Nog för att Moberg säkert intresserar någon, men inte alla i en hel klass. Vore ju bättre att de läste något de faktiskt gillade och hade behållning av, och nog får de ut mer av det också då!