torsdag 14 maj 2015

Att bli deprimerad mitt under brinnande Zombie-apokalyps

The Walking Dead volym 7. Lugnet före...Walking Dead vol 7 av Robert Kirkman

Spänningen håller I sig. Lika intressant som förra albumet blir det inte, men spännande nog ändå. Lori har gått sina 9 månader och magen är numera stor som ett hus. Rick försöker leva med att ha förlorat högerhanden och många i lägret börjar komma in i någon form av vardag. Men inte alla. Alla klarar inte av att hantera allt som har hänt lika bra och för vissa börjar demonerna komma allt längre upp till ytan. Carol är på väg att bryta ihop, Michonne har svårt för att hantera den person hon har blivit efter allt våld. Hon är dock en överlevare, till varje pris. Huvudtemat här är väl dock framtidstro. Vågar man satsa på något när det viktigaste är att klara sig från dag till dag? Kan man skapa sig en vardag? Satsa på ett förhållande? Barn? Bilda familj? Vad är viktigast? Att överleva eller att leva?


Det är också ett väldigt lugnt album i den bemärkelsen att det visserligen sker ett tragiskt dödsfall och ett ämne som depression kommer plötsligt upp. Det är dock mest kärlek och sorg och livets i övrigt stora frågor men historien avslutas med en riktig cliffhanger så jag är fullt övertygad om att nästa album kommer att trappa upp rejält vad gäller ”body counten”. Ni vet det där klassiska i skräckfilm, när man räknar antalet döda. Och då menar jag inte zombier… Nå, vi får väl se. To be continued…

Inga kommentarer: