onsdag 13 maj 2015

Actionfyllt ungdomsdrama i Prag

Vit som snöVit som snö av Salla Simukka

Jag formligen älskade ju Röd som blod, första boken i trilogin om Lumikki, estettjejen i Tammerfors som visar sig vara en korsning mellan Lisbeth Salander och Veronica Mars.

Det är ju då kanske inte så konstigt om förväntningarna på uppföljaren är enorma och tyvärr lever den här boken inte riktigt upp till hajpen. Önskar nästan att jag inte hade läst Röd som blod först fr det här är egentligen jättebra, spännande och annorlunda men bara inte ”Röd som blod”. Simukka lyckades klämma in en intrig som kunde ha varat i flera hundra sidor på endast en 200 s i Röd som blod. Massor av trådar, karaktärer och parallella spår som vävs samman i en underbart spännande intrig. Det här är bara spännande. Och gott nog är väl det egentligen.

Jag gillar att Simukka har placerat Lumikki i Prag den här gången. Sommaren efter händelserna i 2:an på gymnasiet så drar Lumikki på semester ensam för att komma bort, rensa tankarna och bara vila ut. Tror hon ja. För redan efter några dagar blir hon kontaktad av en tjej som påstår sig vara hennes okända syster. Stämmer det? Lenka väcker sedan längre förträngda minnen till liv hos Lumikki och hintar från hennes barndom och i samtal med föräldrarna börjar plötsligt hänga ihop och få en mening. Men varför har Lenkas mamma hållit henne hemlig i alla år? Och vad är det för märklig familj som Lenka bor i egentligen? Är de bara religiösa eller är det mer än så? Och vem är det som följer efter Lumikki? När det första dödsfallet inträffar så förstår Lumikki att det är värre saker i görningen än bara utegångsförbud och tillsammans med en journalist på kanalen Super8 börjar hon nysta i hur saker hänger ihop.

Det är spännande att klippa nästan alla band till förra boken samtidigt som vi år veta mer om Lumikkis bakgrund och varför hon är så rädd för människor. Att hon varit utsatt för mobbing eller liknande kunde man nästan ana redan i förra boken en också att det funnits en speciell person i Lumikkis liv. Nu får vi veta varför det är så komplicerat och varför Lumikki trivs bäst ensam.

Det blir action och deckare, James Bond och Dan Brown, fast lite coolare. Och mer lättläst. Intrigerna är färre, persongalleriet likaså, och det känns inte lika… djupt? Eller rättare sagt, berättelsen känns lite tunnare än Röd som blod, men som sagt, det är fortfarande en bladvändare av rang och det finns det inte många i ungdomsbokskörden känner jag. Dessuto, har Simukka skapat en genuint sympatisk karaktär i Lumikki och jag tycker nästan att det är sorgligt att det bara ska bli tre böcker av det här istället för en ny serie.

Förresten, dessa omslag! Hur mycket älskar vi inte dem! Kontrasterna, det svartvita mot det röda, utformningen, fåglarna på detta omslag, ALLT!

Inga kommentarer: