torsdag 16 april 2015

Litteralund – en orgie i läslust!

Mark
Ibland funderar jag på om man ska bjuda in ickeläsare till sådana här konferenser också eller istället för det är ofta en total fest i läsförhärligande och diskussioner kring hur man får icke-läsare att läsa . Folk som älskar att läsa som pratar för andra människor som älskar att läsa. Det är underbart och festligt och fantastiskt kul för oss som är där, men just diskussionerna kring hur man får andra att läsa är verkligen svåra när alla närvarande redan är övervunna.

Men som sagt, för oss som redan är övertygade läsare är det också en enorm fest.

Mark och Ilon
Dagen inleddes med att Mark Levengood invigningstalade i 45 minuter, som verkligen flög iväg… Efter att ha varit på de allra flesta av Litteralunds festivaler sedan starten för 10 år sedan så har man lite att jämföra med. Jag måste säga att det kommer bli SVÅRT för nästa års talare att toppa det här för den enda jag kan komma på som kan mäta sig med denna invigning är Martin Ingvar, hjärnforskaren, som för några år sedan pratade om hur hjärnan påverkas av vår läsning. På den tiden hölls konferensen på Grand Hotell, numera är den placerad på lite mindre glammiga men säkert mer praktiska Stadshallen. Jag lovar att 90% av alla närvarande i morse skrattade så att vi GRÄT. Maskaran rann och jag fick nästan ont i magen. Mark berättade om sin egen erfarenhet av bibliotek och läsande ändå sedan barnsben. Då Bibliotekarien på hans skola förbjöd Bröderna Leijonhjärta efter att några forskare i Lund kommit fram till att den propagerade för självmord bland barn. Märklig idé, undrar hur väl det där stämmer egentligen. Men det ledde i alla fall till att de allihop smugglade Bröderna Lejonhjärta mellan varandra och läste under täcket… Där ser man hur mycket det förbjudna motiverar.

Mark höll även i nästa punkt på programmet och samtalade med Ilon Wikland. Blev lagom starstruck över att se henne. Finns det som vuxit upp i Sverige som inte har någon form av relation till hennes bilder? Tror knappast det. Var framför allt intressant att höra om hennes egen uppväxt i Estland och hur hun kom till Sverige som 14-åring och snabbt fick lära sig att stå på egna ben.

Julien Neel, Anna Hjerpe, Annette Herzog och Katrine Clante
samtalar om grafiska romaner
Naturligtvis var hela dagen fylld av en massa spännande och intressanta diskussioner men det jag själv hade peppat mest inför och nog även tyckte var roligast, det var diskussionen om ”Sex, våld och ond bråd död” i ungdomslitteraturen. Johanna Lindbäck, Martin Jern och Salla Simukka samtalade med Lotta Olsson om vad som egentligen skiljer vuxenlitteratur från ungdomslitteratur. Särskilt nu när så många vuxna läser ungdomslitteratur med stort nöje. Johanna Lindbäck sa faktiskt något väldigt träffande när det gäller det där. Att generationerna har luckrats upp så pass att hon och hennes vänner till exempel ofta har diskussioner som lika gärna skulle kunna vara mellan tonåringar. Vi lyssnar på samma musik, ser samma filmer och hittar på en del samma saker. Dessutom är ungdomslitteraturen ofta närmare nuet och karaktärernas känslor. Något som naturligtvis kan tilltala även vuxna. Men att det kanske också är det som skiljer vuxen- och ungdomslitt. Att båda visserligen kan handla om barn- och ungdomar men att TILLTALET är annorlunda, mer närvarande i situationen, i ungdomsböcker. Att det ofta finns en vuxen blick på handlingen i vuxenlitteratur.

Men det är ju två olika diskussioner. Varför vuxna läser ungdomslitteratur och vad som skiljer ungdomslitteratur och vuxenlitteratur. Framför allt när det gäller ex böcker som Simukkas Snövit-trilogi. Som är så våldsamma att det går långt över många vuxendeckare. Våld, mord, prostitution, trafficking och knarksmuggling. Allt förpackade i en tonårings verklighet. Jag tänker dock att man inte ska underskatta tonåringar för vuxna går ju inte ut och slår ner folk eller bli deprimerade för att de läser Snabba Cash, många tonåringar tar det nog också bara som spännande och kittlande underhållning, just för att det ligger så långt från den egna vardagen trots att det ändå är så realistiskt.
Lotta Olsson hade där också en intressant reflerktion. Att så många vuxna läser ungdomsböcker, har det betydelse för hur ungdomsromanen ser ut? Påverkas den av att ”publiken” förändrats? Kanske därför den har blivit så väldigt rå också? Svårt att säga, men just att generationerna har luckrats upp tror i alla fall jag har stor betydelse. Intressant fundering i vilket fall.


Det har varit många andra spännande och intressanta diskussioner denna konferensens första dag naturligtvis. Bland annat nämnde Johan Unenge hur illa ställt det är med pedagogernas läsning t ex. Och vuxnas läsning överhuvudtaget. Så förfasas vi över att barn- och unga inte läser. Att lärare inte läser mer än 3 böcker/år (om det nu stämmer) tycker jag inte är så vansinnigt konstigt dock. Enda tiden de har att läsa är ju sommarlovet och möjligen jullovet. Då läser jag å andra sidan BRA mycket mer än tre romaner, trots att jag inte har lov, men jag inser att man inte ska ha mig som måttstock.. Pedagogerna i Sverige idag är dock fruktansvärt överbelastade. Alla söker ju inte stöd i läsning så som jag gör. Och det är ju verkligen ett problem. Tycker att pedagogerna borde prioriteras lika mycket när det gäller läsfrämjande projekt mot barn- och ungdomar. En tanke att ta med sig tillbaka till jobbet när vardagen infinner sig igen. 

I övrigt rekommenderar jag att gå in på twitter.com/bokomaten eller kanske ännu hellre instagram.com/bokomaten för vidare uppdateringar från Litteranlund, även imorgon.


Inga kommentarer: