måndag 27 april 2015

Kensukes rike av Michael Morpugo

Det här är en sådan där klassiker i skolvärlden att nästan alla svensklärare och skolbibliotekarier måste ha läst och arbetat med den på något sätt. Den används på svenska och engelska, på tema resor, andra världskriget, barn i världen, Robinsonader osv osv och jag har inte läst den förrän nu, naturligtvis på grund av att även vi ska ha ett temaarbete. Och jag ska bokprata om den. Temat är resor och till det så passar den utmärkt.

Boken handlar nämligen om en pojke, Michael, som tillsammans med sina föräldrar och sin hund ger sig ut med båten för att segla jorden runt. Detta på slutet av 80-talet. Familjen har haft det krisigt ett tag sedan pappan i familjen förlorade jobbet men nu går de helt upp i sitt gemensamma projekt och de älskar det. Michael skriver om livet till havs, om hur de lägger an i olika hamnar i Sydamerika och Afrika och hur de kämpar mot stormar och träffar både släktingar och nya vänner. Men så kommer en storm som inte riktigt liknar de andra och Michael kastas över bord. Det är kväll och hans föräldrar hör inte hans skrik.

Michael hamnar så småingom på en liten ö tillsammans med sin älskade hund. Ön verkar till en början öde, men snart visar det sig bo en gammal man på ön också. Mannen är tvär och håller sig på sin kant men sakta tinar han upp och bjuder in Michael till sin hydda och de blir vänner. Han lär honom att han måste skydda sig mot myror och mot brännmaneter och de tar hand om aporna på ön. Michael förstår så småingom att mannen heter Kensuke och är överlevande efter andra världskriget. Amerikanerna sprängde hans hemstad Nagasaki i Japan och sedan har Kensuke inte hört något om världen utanför mer än när det kommit jägare till ön som dödat apor och skövlat.

Michael blir räddad tillslut och skriver långt senare ner berättelsen om Kensuke och deras vänskap. För mannen bestämmer sig för att han inte vill lämna ön utan stanna där tills han dör.


Det är inte världens action i den här berättelsen men det är spännande att läsa om den gamle mannen och hur de lär sig att överleva där på ön. Fram till dess känns det dock mest som att man väntar på handlingen, trots att Michael ju befinner sig på sjön och reser nästan hela jorden runt. Det märks att det är en lite äldre historia, även om den bara är en 15 år gammal, faktiskt. Jag tycker att den håller och det finns massor att diskutera utifrån den, men det kanske inte är en bok så värst många barn skulle välja själva.

1 kommentar:

...med näsan i en bok... sa...

Har aldrig hört talas om den här boken, men så var det ju länge sedan jag gick i skolan...