måndag 13 april 2015

Definitivt en ny deckarfavorit!

Granne med dödenGranne med döden av Alex Marwood

Jag måste säga att Marwood är lite av en ny favoritförfattare för min del. Jag tyckte verkligen att Onda flickor var otroligt bra och Granne med döden är verkligen inte dum den heller. Den är smart, väl genomtänkt, har ett lite annorlunda upplägg och intressanta karaktärer. Dessutom räknar jag inte ut slutet på direkten vilket är ett stort plus.=) Älskar hur hon flyttar fokus mellan karaktärerna och lurar oss att titta åt olika håll för att kasta villospår. På hennes hemsida ser jag att hon förnärvarande arbetar på sin tredje thriller men att den inte ens har fått en titel än! Jag som kände att jag skulle vilja sluka mer Marwood direkt! Det är smutsigt och utspelar sig på Londons baksida, bland flyktingar, rymlingar och gamla och bortglömda tanter. Jag älskar sammansättningen i huset där boken utspelar sig och för övrigt även att nästan hela handlingen utspelar sig i en enda byggnad i London.

Där är tonårstjejen som rymt från sitt hundrade fosterhem och lever ensam och fattig från dag till dag på vad hon kan snatta ihop. Det är Hamid, politisk flykting som väntar på uppehållstillstånd. Colette håller sig gömd undan en gangster då hon bevittnat ett våldsamt mord och Vesta är pensionären som levt hela sitt liv i huset och aldrig riktigt vågat leva. Det är så himla sympatiska karaktärer, personer som man normalt kanske inte skulle se som naturliga vänner knyts ihop och framför allt Vesta blir min favorit av dem. Vilken krutgumma det bor i den bräckliga tanten!

Alla har något att dölja men vi förstår också att det händer något mer i huset. Den synnerlige osympatiske hyresvärlden behandlar dem alla som skräp och sopor, musikläraren som håller sig på sin kant verkar sällan eller aldrig hälsa på någon annan och sedan är där Thomas. Den kontaktsökande pratkvarnen som tror sig vara vän med alla men som alla ogillar. Någon har dock en hemlighet som är större än något annat. Någon samlar på flickor. Mördar, balsamerar, styckar, dumpar. Det bor kort sagt en komplett galning mitt ibland dem utan att de har en aning.

Och man tror sig verkligen hela tiden ha koll men så flyttas fokus runt så att man tillslut misstänker allt och alla. Så himla skickligt gjort. Dessutom bygger Marwood upp en sympati för de flesta av karaktärerna utan att man egentligen får veta så mycket om dem. Alla försöker de ju dölja sina förflutna.

Dessutom gillar jag att Marwood skriver fristående thrillers, allt måste inte vara serier. Jag hoppas att hon får en stor fankrets för hon förtjänar att läsas.

1 kommentar:

Lena sa...

Den här skall jag snart läsa. Skall bli spännande.