onsdag 15 april 2015

Bra, bättre, Lihammer!

Än skyddar natten av Anna Lihammer

Ja, jösses vad jag sett fram emot att läsa den här boken. Jag har hajpat den som besatt och trodde aldrig att den skulle komma. Så ÄNTLIGEN släppte Lihammer nästa del i historien om poliserna Carl Hell och Maria Gustavsson och 30-talets Stockholm och Sverige. Nästan alltid när jag ser fram emot en bok så här mycket så blir jag aningens lite besviken, men inte den här gången. Det är bara så bra!

Det har nu gått en tid sedan de fruktansvärda morden med kopplingar till rasbiologiska institutionen i Medan mörkret faller och Carl och Maria har inte jobbat ihop på hela denna tiden. Maria får stå ut med gliringar på jobbet och hemma är det inte mycket bättre. Hennes mamma har gift sig med en nya man och det är trångt i bostaden de delar. Carl försöker komma över sin stora kärlek Else som valt att stanna hos sin man.

Så sker ännu ett mord. En tysk journalist som var i Sverige för att skriva om de arkeologiska utgrävningarna som bl a är sponsrade med tyska pengar i hopp om att hitta bevis för den ariska människans överlägsenhet. Dessutom hade han kontakter med Tyska delegationen, en svensk förening med allt större makt som starka band till det nazistiska Tyskland. Journalisten hittades mördad på det mest bestialiska sätt på en hällristning i anslutning till utgrävningen. Ytligt sett skulle man kunna ta det för ett ritualmord, men Carl Hell ser genast missarna och att platsen förmodligen är mer av en tillfällighet.

Återigen begär han att få arbeta med Maria Gustavsson och de två sätts att utreda mordet. Snart sker dock andra brott i spåren av mordet. Finns det en koppling? Och vad är viktigare? Försvinnanden, mord, barn som far illa.. Och allt naturligtvis med stora politiska fotspår.

Anna Lihammer har verkligen hittat en i Sverige nästan unik genre. Och så välkommet det är! I England är litteratur om första- och andra världskrigen och mellankrigstiden mycket vanligare. De var ju också inblandade på ett annat sätt så det är naturligt. I Sverige känns det som att det skrivs väldigt lite om den här perioden i Svensk historia och det är verkligen både historieskrivning, deckare, underhållning och politisk litteratur som verkligen säger en hel del även om vår egen samtid. Det är inte bara unikt, det är också så himla bra! Lihammer är en stjärna och jag är ledsen över att nu behöva vänta säkert minst ett år tills vi får läsa mer om Carl Hell och Maria Gustavsson. Man vill lära känna dem, man vill veta mer om vilka de är och hur det kommer att gå för dem. Lihammer har nämligen inte bara skrivit en mästerligt spännande historia, hon lyckas även med personporträtten så att man riktigt känner hur det är att vara där. 

2 kommentarer:

Vargnatts bokhylla sa...

Längtar också tills man får fortsätta läsa om Hell och Gustavsson! :)

Bokomaten sa...

Visst gör man, Vargnatt. är också glad att Lihammer har fått så mycket uppmärksamhet och uppskattning som hon förtjänar.