onsdag 22 april 2015

Åse och grodan av Ingrid Olsson och Charlotte Ramel

OMS_Ã…se_och_grodan.inddIngrid Olsson och Charlotte Ramel är en vinnande kombination. Boken är tänkt från tre år men min tvååring slukar den med hull och håll och han har verkligen börjat bli lite kräsen på sistone. Det duger inte att ta fram vilken bok som helst längre, Historien om den platta överkörda grodan läser han gärna om dock. Charlotte Ramels bilder känns igen från den omåttligt populära serien med pekböcker "liten-sviten" och bilen i den här historien påminner också betänkligt om den gamla favorit-bilen i "Bilen säger brum". Men de böckerna är skrivna med en annan Olsson (Lotta). 

Historien är lite lagom filosofisk, äcklig och väldigt nära det lilla barnet. Åse har hittat en död groda som hon stoppat i en burk och tagit med sig hem. Hon ska visa den för Malte, men mamma säger hela tiden "sen". Först ska de äta, men maten dröjer ju så förfärligt länge. Så tar Åse mammas sysax och klipper sönder mammas klänningstyg. För att hon är så arg, och frustrerad och ja, kanske vill hämnas? Få lite uppmärksamhet? Med ens förstår ju Åse förstås att det var dumt men då är det försent. Hon gömmer sig i garderoben och mamma blir arg, men sedan är det bra med det. Och Malte kommer så småningom. Och då vill minsann mamma också se på grodan. Men då är det Åse som bestämmer. Säger "sen". Först ska de äta.

Det blir en stor i historia på få sidor. Min pocket är mest fascinerad av grodan. Och saxen. Den som han vet att han själv inte får leka med. Han lär sig namnen på Malte och Åse. Det där läskiga med att göra fel. Att prata om döden och att inte få bestämma. Det kan komma sedan. Tror att det kan vara en bok som kan räcka länge.

Inga kommentarer: