tisdag 31 mars 2015

Drömbärarna av Kerstin Lundberg Hahn

DrömbärarnaDen här boken kom ut förra året och eftersom jag läst och tyckt om mycket av det KLH skrivit tidigare så har jag hela tiden tänkt att jag skulle läsa den så fort tillfälle bjöds. Dessutom är det ju ett himla snyggt om slag, eller hur? Tänker att den borde vara lätt att sälja in till vissa elever om man bara kan lite bättre vad den handlar om.

Tyvärr är den ganska svår att kategorisera. Det är en fantasy/skräck/äventyrs-bok men en ganska lugn och eftertänksam sådan om en ganska ensam flicka. Malva har just flyttat till ett nytt hus i ett gated community tillsammans med sina föräldrar. Mamma väntar barn och när som helst ska Malva alltså bli storasyster. Det är ganska ödsligt i området där de bor, många verkar bortresta, men grannen Veronica är i alla fall hemma. Det är en lite äldre dam som har ett stort äppelträd i sin trädgård. Fast det inte är säsong så verkar trädet magiskt på något sätt för då och då producerar det ett enda friskt och saftigt äpple. Drömäpplen kallar Veronica dem.

Äpplet får Malva att drömma märkliga drömmar och Veronica berättar en lika konstig historia för henne. Det finns någonting som kalls för drömbärare. När Veronica var liten flicka så blev hennes lillebror kidnappad. Han visade sig vara en drömbärare, en person med särskilt starka band till djur och natur. Kidnapparna hypnotiserade Veronicas familj till att glömma brodern men Veronica kunde inte släppa honom. Hon tog sig ut till ön där pojken och en massa andra drömbärare hölls fångna men lyckades inte rädda honom. Ön finns kvar och de mystiska blåklädda männen på området som kidnappade pojken också. Men kan det verkligen vara så att de kidnappar barn än idag? Och vad är Malvas roll i historien?

Ja, det är stora delar fantasy som sagt, med inslag av sci-fi, rysare och en historia om att vara modig när det behövs som mest. Om att bli storasyster och att plötsligt känna att man håller på att bli stor och inte veta hur man ska axla ansvaret. Det är en väldigt fin berättelse egentligen vilket gör det extra synd att den är så ojämn. För det tycker jag tyvärr att den är. Det är en historia som är ömsom lugn och det tar en bit innan historien egentligen drar igång. Och egentligen tycker jag inte att det gör så himla mycket. Många mellanåldersrysare har ett ganska långsamt tempo för att göra de extra krypande läskigt när det otäcka smyger sig på. Problemet är att sedan visar det sig inte alls vara en sådan historia utan mer av ett äventyr och det blir fyll action för att sedan sluta i samma tempo. Ja, jag vet inte jag. Det är inte dåligt egentligen alls, bara just ojämnt. Och jag som vuxen som läser ganska snabbt har inga problem med att hänga med men nu förstår jag lite varför den kommit tillbaka oläst flera gånger av en del läströtta killar på mellanstadiet som hört att den ska handla om kidnappningar och andra världar men istället får en ganska långsam historia till att börja med. Jag tror nog att den kan hitta sina läsare, men kanske inte bli en sådan där monsterhit som en del av Lundberg Hahns tidigare böcker varit.

Inga kommentarer: