torsdag 12 februari 2015

Lilla Berlin –Mina vänner av Ellen Ekman

Lilla Berlin. Del 2, Mina vännerJa, kärleken består även om den inte är lika intensiv i det här albumet av Ekman. Lilla Berlin känns som en påse gott och blandat. Ibland är det surt och man rodnar av igenkänning, ibland känner man igen sig precis lika mycket men skrattar istället högt. Eller blir arg och upprörd och tänker att ja, precis så där är det! Det är en salig blandning av tagna debatter, retrotrender och hipsterlunk. Och jag älskar det. Jag älskar att läsa om andra som är som jag och om folk jag känner som jag kan skratta rått åt. Det är så himla mycket på pricken ibland att man funderar över varför man skrattar för den där självinsikten borde man väl ha kunnat få tidigare.

Det är vardagshumor och politik om vart annat och det går ju inte att stå emot. Dessutom gillar jag de små uppslagen med ”Mina vänner” här och där i det här albumet. Där karaktärerna har fått fylla i sina favoriter. Kände mig så djädrans träffad av bilden i förra inlägget. Ser ju till och med ut som jag.=)

Inga kommentarer: