måndag 9 februari 2015

Katherine-teorin av John Green

Katherine-teorinDet märks att den här boken är skriven lite före monsterhiten ”Förr eller senare exploderar jag”. Det är pladdrigare än Greens senaste böcker, men det är ändå omisskännligt verkligen en Greensk bok. Det här är råare och lite kantigare, mer oslipat, ändå makalöst genomarbetat och sprängfyllt med konsonanter och tungvrickare.

Handlingen är enkel men långsökt. Det känns inte som att den direkt gör anspråk på att vara särskilt realistisk. Colin har varit ett underbarn i hela sitt liv, men nu när han gått ut high school är han inte längre ung nog för att vara ett underbarn och något geni känner han inte direkt att han är på väg att bli. Det han önskar sig mest av allt är att få uppleva ett ”Eureka-ögonblick”. Något som ska göra att han för alltid kommer att vara inskriven i historieböckerna, som bevisar att han levde upp till sin potential. Fast han kan statistiken. Det är sällan underbarn presenterar så mycket bättre än andra begåvade människor i slutändan. Han kan visserligen 11 språk, är otroligt bra på ordlekar och koder men det blir man ingen Einstein på. Han har en vän, Hassan, hyfsat begåvad han också, och numera 19 fd flickvänner. Och alla heter de Katherine. Inte Katie, Cathy, Chaterine eller Catrin. Det råkar bara vara så Katherinor är Colins typ. Vissa gillar blondiner, andra kanske långa ben. Colin gillar Katherinor. Och sedan Katherine den 19:e dumpat honom är han inte bara hjärtekrossad han är helt vilsen i vem han är. Så Hassan drar iväg med honom på en långresa. Och Colin kommer på vad han ska göra för att få sitt Eureka-ögon-blick. Han ska räkna ut en kurva över alla förhållanden som finns, eller skulle kunna finnas och med det även räkna ut vem som skulle dumpa vem i ett eventuellt förhållande och när. Han är helt övertygad om det skulle vara möjligt.

Resan tar dem till Gutshot, en liten håla med ett ålderdomshem och en fabrik. Och en ung tjej, Lindsey. Hassan och Colin blir kvar då Lindseys mamma erbjuder dem sommarjobb med att intervjua stadens invånare för en sorts lokal historieskrivning.

Här läker Colin sitt hjärta, jobbar på sitt teorem och tillsammans lär de känna en osannolik massa människor i den lilla hålan.


Naturligtvis är det bra. Man retar sig lika mycket Colin som man gillar honom för även om han inte är något geni så är han ju en självupptagen besserwisser. Men en rätt rolig sådan. Liksom hans kompis Hassan. Bäst gillar jag nog Lindseys mamma dock. Som driver ortens fabrik som tillverkar tampongsnören och även har en liten snabbköpsaffär. Den röda tråden genom Greens böcker är avvikande, roliga ungdomar som är på väg att bli vuxna och ofta gör någon form av resa för att hitta dit. Till vuxenheten. Ofta är de dessutom rätt klipska även om det väl bara är Colin mig veterligen som klassats som underbarn. Gillar man Greens övriga böcker så kommer den här att passa rätt in i ledet. Den fyller alla kriterier. De är så himla bra men jag är ändå lite förvånad över Greens storhet för det är inte alltid så himla lätta böcker. Det är ett förskräckligt ordbajseri emellanåt, något som skulle kunna vara svårt för yngre läsare men ju är underbart att många bara fixar hur lätt som helst ändå! Dessutom är här en rasande massa fotnoter, men man måste inte läsa dem för att ta till sig historien. 

1 kommentar:

Lena sa...

Är jättesugen på att läsa denna bok. Har läst två böcker tidigare av John Green som jag tycker mycket om.