torsdag 15 januari 2015

Vildfågel av Jane Eagland

VildfågelAllt är inte tegelstenar och det är en konst att skriva engagerande i lättläst format också. Vildfågel kom ut förra året och i min jakt på lite lättare böcker inför bokprat om bokjuryn så plockade jag upp den här. En historisk spänningsroman med romantiska inslag men den är lite svår att få grepp om. En ung kvinna på gränsen till vuxenvärlden bor tillsammans med sin far, hans assistent och deras två tjänare på en ö utanför Englands kust. Anna har aldrig känt till något annat och har egentligen aldrig träffat andra människor heller. När Anna var liten flyttade de till ön efter att hennes mamma gått bort och fadern blivit utskrattad och utskämd. Pappan var en framstående matematiker men hans konkurrent lyckades stjäla hans forskning och presentera som sin egen. När pappan anklagade honom för stöld fick han hela forskarvärlden emot sig. Sedan dess har fadern inte velat träffa några människor och nu har han dessutom börjat bli förvirrade på gränsen till dement.

Anna drömmer om att resa till fjärran länder. Någon lämnar böcker under hennes huvudkudde som gör att hon längtar efter att få se världen. Hennes pappa ser inte någon poäng i att hon lär sig något annat än matematik dock. En dag spolas en ung man i land på ön och Anna träffar honom i hemlighet om kvällarna. Han berättar för henne om världen bortom ön och hon börjar förstå att allt inte riktigt står rätt till i huset där hon bor. Kanske att världen inte ser ut som hon alltid har fått lära sig och kanske ska hon inte lita på alla omkring henne.


Visst är det spännande och lagom romantiskt det här, men jag hade nog gärna fått någon tidsangivelse också i boken. Det hade varit lättare att placera in handlingen i något sammanhang om man från bröjar fått en känsla för om det var 1700-tal, 1800-tal eller 1900-tal. Tror det samma kan gälla motvilliga läsare och de som har lite svårt med läsningen. Som det är nu blir historien lite väl tunn. Det är frågor hela historien igenom som man aldrig riktigt får svar på. Det gör att det känn som att man bara flyter ovanpå berättelsen utan att egentligen göra någon djupdykning alls. Visst är det en kort historia och det är nog meningen att vara lite mystiskt och svävande men jag tycker nog attd et snarare blir tunt än spännande.

Inga kommentarer: