måndag 12 januari 2015

McFarlane, I love you!

It's Not Me, it's YouIt´s not me, it´s you av Mhairi McFarlane

McFarlane fortsätter att leverera och formligen äger chick-lit-genren I mitt tycke, men så läser jag ju väldigt lite chick-lit om jag ska vara ärlig. Det här är så mycket feelgood att jag skulle vilja säga att Mhairi McFarlane är litteraturens motsvarighet till comfort food. Ni vet, en bekant, mumsig och mastig lasagne eller pasta al forno. Såå god och såå bra för själen. Kanske inte det mest sofistikerade man kan servera men en god lasagne är verkligen inte fy skam att kunna kasta ihop heller. Jag älskar det. Jag kan inte få nog. 550 sidor kärlek, humor, förvecklingar och faktiskt även spänning känns inte alls som någon tegelsten. Tvärtom. Jag vill bara ha mer. En minut här, en minut där. Lite Delia Moss, som bokens huvudkaraktär kallas, piggar upp när det regnar ens sista lediga dag och man inte alls längtar tillbaka till jobbet.

Handlingen kretsar som sagt kring Delia Moss och boken hinner svänga runt ett antal gånger och byta spår innan den slutligen nyper ihop sig själv. Den börjar som romantisk chick-litt. Delia planerar att fria till sin pojkvän sedan 10 år, Paul. Hon har lite problem på jobbet med ett nättroll som skriver lustiga och inte alltid så uppskattade kommentarer på kommunens hemsida men det är det enda mörka molnet på himlen. Tills hon får veta att pojkvännen varit otrogen och bröllopsplanerna snabbt går i kras. Problemen på jobbet exploderar i att hon säger upp sig och förhållandet tar slut. Hon flyttar till London för att bo hos en väninna tillfälligt tills hon kommer på vad hon ska göra med sitt liv. I London lyckas hon tillslut få jobb på en PR-firma men chefen visar sig vara allt annat än en biljett till en framgångsrik karriär. En riktigt slibbig och ohederlig slusk är vad han är faktiskt. Som om inte det vore nog börjar en synnerligen otrevlig journalist hänga i hasorna på Delia och göra livet surt för henne genom att utpressa henne till att spionera på sin chef. Journalisten, Adam, är dessutom snygg och framgångsrik (jomenvisst) och allt Delia tänker om hur man ska vara för att passa in i Londons hektiska karriärsliv. Kärleksroman blir tragisk humor blir spionthriller blir relationsdrama kan man säga. Och hela tiden så himla, himla bra och man bara älskar Delia och alla karaktärer runt henne.


Jag har som tur är en bok till av McFarlane hemma. Jag måste visserligen läsa lite för jobbet just nu, men mellan kapitlen tänker jag smälla in lite ”Here's Looking At You” för McFarlane visade sig vara det perfekta sällskapet en blöt och mörk januari.

Inga kommentarer: