måndag 26 januari 2015

Då betar vi av den tredje boken av McFarlane också

Here's Looking At YouHere's Looking At You av Mhairi McFarlane

Ja, men då betar vi väl av McFarlanes andra bok också då. Min tredje i raden. Min kärlekshistoria med Mhairi M fortsätter men jag är ändå glad att detta inte var första boken jag läste av henne för då hade jag nog inte kastat mig över de två övriga så beslutsamt på direkten ändå. Missförstå mig inte, det är hög nivå på både historia, språk och dialog här men jag blir inte i närheten av lika förälskad i karaktärerna som i You had me at hello.

Handlingen är ganska enkel på ytan. Den fula ankungen Anna blir en svan när hon lämnat skolan och gått ner i vikt. Många år senare träffar hon sin mobbare som inte känner igen henne och de blir vänner. Kanske lite mer än så. Ja, naturligtvis är hanligen aningens mer komplex. Annas skoltid kulminerade i ett fruktansvärd offentlig förnedring. Varje hår hade skolan de gick i en talangtävling då elever fick klä ut sig till kända artister och framföra en sång. Skolans kung James hade frågat Anna om hon ville göra en version av Freddy Mercury och Montserrat Caballes Barcelona med honom. När det var deras tur och Anna äntligen såg sin chans att bli något annat är ett mobboffer, ett freak, så lämnar James henne ensam på scenen och hela skolan har tagit med kladdiga bakverk och annat för att kasta på henne.

Jag har så svårt att se det här hända, ens för 15 år sedan, med alla anti-mobbing-team, kamratstödjare och olika policys. Att det sker ändå förstår jag, men inte så öppet! Samtidigt måste det vara något av det mest förnedrande man kan vara med om som tonåring. Anna överlevde katastrofen, gick med i viktväktarna och upptäckte att hon dessutom var skitsnygg. Osäkerheten blir hon dock inte av med, trots att hon kastar sig in i en akademisk bana och nu ska ansvara för en stor utställning på British Museum i London. Otroligt nog händer det ofattbara att James Fraser, killen hon helst av allt skulle vilja glömma för all framtid, också ska vara involverad i projektet genom att tillverka appen som ska knytas till utställningen. Efter att inledningsvis ha totalt gått i clinch så upptäcker de båda att de har rätt mycket gemensamt. De skrattar och blir så småningom vänner, men James har fortfarande inte en aning om vem Anna är. Ett recept på total katastrof naturligtvis.

Och jag har också svårt att se att Anna trots allt skulle förlåta James, trots att han förändrats väldigt mycket. Och trots att han verkar vara en rätt trevlig och charmig kille nu. Om man bortser från det förfärliga som hände då så är de charmiga karaktärer som man verkligen gillar ändå och jag tycker enormt mycket om även den här berättelsen, men jag köper den inte lika lätt som de tidigare. Av fler anledningar. Att Anna skulle vara en sådan knock-out pangbrud under alla kilon är ju en dröm förstås. Och att James skulle förändras lika mycket inuti som Anna utanpå är ju också något man hoppas på för många men båda känns lite otroliga. Jag är lite mer kluven till den här historien trots UNDERBAR dialog, Italienska sidoteman och det faktum att jag ändå inte kan lägga boken ifrån mig. Den är typiskt McFarlanesk  men ingen kan väl nå alptoppar varje gång. Och Kebnekaise räcker långt det också.  Jag kan verkligen inte VÄNTA tills det kommer något nytt men med tanke på att It´s not me, it´s you kom för bara några veckor sedan så lär vi få vänta länge på lite mer brittisk humor a la Mhairi M. Förstår inte hur jag ska klara mig.

Inga kommentarer: