onsdag 10 december 2014

Två offer men bara ett mord

Livets och dödens villkorLivets & dödens villkor av Belinda Bauer

Detta är Bauers femte deckare på svenska och jag tycker nästan att hon bara blir bättre. Jag var lite  kluven till hennes Exmoor-trilogi även om jag tyckte att den svar spännande också. Hennes förra roman, betraktaren, tyckte jag däremot var otrolig. Jag älskade att hon hade en kille med Asbergers som huvudperson och han kändes också trovärdig som karaktär. Riktigt på den nivån ligger inte Livets & dödens villkor men bra nära.

En seriemördare härjar i det lilla samhället Limeburn i sydvästra England. Eller rättare sagt, till en början mördar han inte sina offer, till en början förnedrar och skrämmer han dem bara men snart eskalerar det till mord. Det är också tydligt att det inte enbart är de döda kvinnorna som är offer. De har alla en sak gemensamt, de tvingas ringa till sina mödrar strax innan de blir mördade och mammorna tvingas lyssna på sina barn när de dör. Det är uppenbart att det är en person med ett tydligt mammakomplex.

Det står ganska snart tydligt för läsaren hur det hela hänger ihop, eller i alla fall vem mördaren är. Eller man anar i alla fall hela tiden att man har räknat ut hur det ligger till. Det är dock inte det som är det intressanta, det är motiven bakom och framför allt den lilla flickan Rubys historia. För en stor del av historien berättas genom 10-åriga Rubys ögon. Hennes mamma sliter sena kvällar på hotellet i stan och hennes pappa som är arbetslös sedan flera år tar istället med Ruby ut på nattvakt. Han och de andra männen i ordens Cowboy-garde har beslutat att nattvandra med sina bilar för att försöka hindra mördaren från att slå till igen. Rubys föräldrar har ett uselt äktenskap och i Rubys ögon är allt mammans fel. Hon idoliserar sin pappa som inte kan göra någonting fel.

Det är också Rubys historia som är det mest spännande i berättelsen. Hur ska det gå för henne? Hur kan hennes pappa släpa med henne på äventyr mitt i natten när hon borde sova eller göra läxor? Det är väldigt levande beskrivet och de3t i kombination med det fruktansvärda i att sikta in sig på mödrar och barn (om än oftast barn i vuxen ålder) gör det här till en oerhört gripande och förfärlig deckare.
Det finns framför allt en sen som stannar hos mig länge. En ung tjej ringer hem till mamma som först inte förstår vad det är som händer. Långsamt växlar hon fokus från lekprogrammet på TV till dotterns dödsskräck. Hon hinner tänka igenom hela dotterns liv från födseln och att nu, den enda gången hon verkligen behöver sin mamma, då är hon inte där. Hon kan inte göra någonting. Tills hon resignerar och inser att jo, det finns en sak hon kan göra för sitt barn. Att vara där. Att hålla henne mentalt i handen genom lidandet och prata lugnande med henne tills hon dör. Det är fruktansvärt och helt, helt förfärligt och så bra beskrivet så det gör ont i magen att läsa.

Det är ingen mysig deckare det här, även om miljöerna och flera av personerna och scenerna med Ruby och hennes vän Adam är väldigt fina. Men det är ju också i det landskapet hon brukar röra sig, Bauer. Rått och otäckt men ändå vardagsnära. Riktigt bra.

Inga kommentarer: