tisdag 23 december 2014

En nyligen återupptäckt 30-tals deckare med tonvis av snö och läskiga julmord

Mystery in WhiteMystery in white: A Christmas crime story av J Jefferson Farjeon

En gång I tiden, när jag skulle hålla en lektion om deckargenren, så lärde jag mig att en deckare enligt genrens regler inte ska innehålla magiska eller övernaturliga inslag. Att man idag bryter mot det, det är en sak, regler är till för att brytas. Jag hade dock inte tänkt att jag skulle hitta en övernaturlig deckare från 30-talet. För det här är precis lika mycket spökhistoria som deckare.

Förra året läste jag boken ”The Santa Klaus Murder”, vilket var en nyligen återupptäckt gammal deckare och i år har British Library of Crime Classics gjort det igen och gett ut den här! Jag har aldrig hört talas om Farjeon tidigare, men den här boken känns faktiskt förvånansvärt modern! Skulle inte förvåna mig om han får en revival, Farjeon.

Handlingen är värdig självaste Agatha. Ett litet sällskap överraskas av ett förskräckligt snöoväder när de sitter på tåget  julaftonskväll. De känner inte varandra sedan tidigare men eftersom de delar kupé börjar de konversera lite smått. Vädret gör att de snabbt har något att enas kring och blir lika snabbt förtroliga, om än absolut inte vänner. Tåget står totalt stilla i snökaoset och man diskuterar om det skulle gå snabbare att GÅ till närmaste station. När en av herrarna ser en man springa utanför tåget så rusar han snabbt också iväg. Och strax därefter följer en stor del av sällskapet.

De kommer förstås inte alls fram i snön och tvingas ta in i en stuga de hittar i närheten. Det går knappt att se handen framför sig. Av en slump samlas slutligen alla från tågkupén i stugan och man får veta att ett mord begåtts på tåget strax innan de gav sig av. Dessutom ger stugan de hittat alla väldigt konstiga och spöklika vibbar. Maten står på bordet, tékannan kokar, men ingen är hemma. Och ingen återvänder heller. Snart rullar intrigen upp och det visar sig att mordet på tåget inte var det enda mord som kommer att få sin klarhet under natten.

Visst låter det spännande? Det är det också! Verkligen! Karaktärerna är trovärdiga och Farjeon har en förvånansvärt modern kvinnosyn för sin tid. Det enda jag har svårt för är just det där inblandandet av spöken och andevärden. Som att författaren försöker övertala läsaren lite. Jag köper inte riiiktigt syner och annat spöklikt som bevis för brott. Men det är som tur är inte de enda ledtrådarna.


Jag gillar historien. Jag gillar det läskiga i att ett slutet sällskap är insnöade utan någon som helst chans att fly eller hämta hjälp samtidigt som man förstår att det finns en mördare mitt ibland dem. Jag hade nog gärna sett ett lite annorlunda slut, men det må vara hänt. I övrigt gillar jag karaktärerna också hyfsat. I alla fall de kvinnliga. Resten är lite excentriska.. På det hela taget en ypperlig nyutgivning och det får mig att fundera på vilka fler små pärlor som ligger gömda i arkiven.

1 kommentar:

Lena sa...

Tack för tipset.