tisdag 16 december 2014

Dora Bruder av Patrick Modiano

Dora BruderSå blev det min tur på biblan att få läsa Dora Bruder! Det här är ju inte en roman i den bemärkelsen att det är fiktion men det är ju fria fantasier, om än blandat med efterforskningar som Modiano har gjort.

Det börjar med att han får syn på en annons i en gammal tidning från kriget där Dora bruders far efterlyser henne. Hon har rymt från klosterskolan där hon går och är endast 15 år gammal. Man kan dock tänka att hon ändå bara är ett år yngre än hennes mamma var när hennes föräldrar gifte sig, så 15 år var ändå inte så ungt 1941.

Modiano blir nyfiken och börjar så smått göra sina egna efterforskningar. Vem var Dora Bruder? Vad hände med henne? Var var hon någonstans när hennes föräldrar så oroligt satte in en annons i tidningen? Jo, lite klokare blir han och vi får veta att hon skickades vidare till Auschwitz så småningom, precis som henens far, men mer än så får vi egentligen inte veta. Troligtvis klarade hon sig inte. Var hon var de där månaderna då hon hade rymt kommer Modiano aldrig fram till, men hennes ursprung och vilka hennes föräldrar var, det gräver han ner sig i. Och varje ny ledtråd sätter igång ett virrvarr av associationer, tankar och filosoferande. Modiano hittar listor efter listor med namn, yrken, familjeförhållanden och andra ledtrådar. Han funderar kring människor han själv har mött som varit i Doras ålder eller bott på samma platser som han själv. Framför allt tänker han mycket på sin egen far. De tycks inte ha haft ett särskilt varmt förhållande, tvärt om, men det finns inte mycket bitterhet utan merkostaterande av sakernas tillstånd i Modianos text.

Det är en kort roman på bara knappt 120 sidor, men den tar ändå sin lilla tid att läsa. Det är ett staplande av tankar och ord som gör läsningen trögare, också för att man själv tänker efter ganska mycket och funderar över människorna han berättar om. Modiano lyckas föra dem nära ens eget liv. Mammahjärtat kan inte låta bli att börja storgråta över beskrivningen av alla de horder av barn som forslades till lägren, skilda från sina föräldrar. Vissa inte ens så gamla som 3 år. Tänk, en treåring som skuffas runt i en flock med människor dag ut och dag in utan någon som tar hand om och ser efter. Usch, jag kan inte skriva det utan att bli skäckslagen av sorg över människors grymhet.


Det är en bok som lyckas komma brutalt nära trots den fragmentariska handlingen. Jag är glad att ha läst trots allt. 

Inga kommentarer: