tisdag 18 november 2014

På Edinburghs smutsiga bakgator

Knutar och korsKnutar och kors av Ian Rankin

Det är 27 år sedan Knutar och kors först kom ut och Rankin har skrivit ett oändligt antal deckare med kommissarie John Rebus i huvudrollen. Själv kommer jag mest ihåg John Hannah på TV när de började filmatiseras för en 12-13 år sedan. Sedan har Hannah blivit utbytt och jag tappade bort mig där någonstans. Konstigt egentlige att jag aldrig läst någon av Rankins böcker dock. Inte vad jag minns i alla fall. Inte förrän nu då. För Modernista har bestämt sig för att ge ut böckerna på nytt och nu i höst kommer alltså debuten, Knutar och kors.

Detta är inte en tjock bok och ändå rymmer den både intrig och presentation av karaktärerna och Rebus förflutna. Skickligt invävt i intrigen. För här är det ganska snart uppenbart för läsaren att den seriemördare som härjar i Edinburgh på något sätt är knuten till Rebus själv. Även om kommissarie John Rebus förtränger alla tecken på att de hotbrev han får, faktiskt skulle betyda något.

Rebus har ett förflutet inom det militära och det är uppenbarligen något som han brottas väldigt mycket med. Han har sett och gjort saker som han framgångsrikt lyckats förtränga, troligtvis med hjälp av en överkonsumtion av whisky. Det han minns är dock tillräckligt för att plåga honom enormt och kombinationen har hjälpt till att förstöra hans äktenskap och alla former av relationer han har.

Hotbreven då. Ja, någon knäppis har valt ut rebus för att skicka sina retligheter till. Kryptiska meddelanden och repstumpar och hopbundna tändstickor. Samtidigt härjar en galning som kidnappar unga flickor med till synes inget annat gemensamt än sitt kön och att de bor i Edinburgh. Flickorna hittas mördade men utan sexuella övergrepp. Polisen verkar stå maktlös men jobbar extra hårt.

Parallellt med detta år vi följa en journalist som gräver i Rebus och hans brors förflutna. Han har en teori om att båda är inblandade i Edinburghs största knarkhärva på många år och när det börjar spekuleras kring morden och deras koppling till Rebus så tror han sig också ana att allt bottnar i en korrupt polis.

Rebus super och tänker bittra tankar om sin familj, om kollegor och om sitt liv. Han drömmer våta drömmar om kollegan Gill Templer som han inleder ett komplicerat förhållande med. Det enda han faktiskt har är sitt jobb, som han inte tycker jättemycket om alla dagar, och sin älskade dotter Samantha, som han ser allt för sällan.

Rebus är en så stereotyp polis att det är sanslöst. Sprit, ensamhet och mörka demoner. Men om man tänker att Rebus faktiskt var med och formade den här stereotypen så blir det väldigt mycket lättare att köpa. Plus att den skottska myllan och det faktum att Rebus, i all sin osympatiska framtoning, faktiskt blir ganska… sympatisk, trots allt. Han är befriad från självdistans och är så misslyckad man kan bli på något sätt, och ändå ha ett jobb man är bra på. Det är faktiskt lite skönt att läsa om. Han är så långt ifrån en supermänniska man kan bli. Kanske att de skulle bli trist i längden, men jag gillar´t.

Visst märks det att det är 80-tal med miljöerna och samhället runt omkring. Inga mobiltelefoner där inte, ingen facebook, men det håller förvånansvärt väl ändå.

Inga kommentarer: