torsdag 20 november 2014

När man får punktering på hjärnan

Hjärnpunka (inbunden)Hjärnpunka av Staffan Cederborg

Detta är något så ovanligt som en humoristisk bok för mellanstadiet med ett uns av allvar. Förstår ni vad efterlängtat detta är? Det behöver inte ens vara särskilt bra! Vad gäller roliga böcker för de som läst ”Dagbok för alla mina fans” ungefär 5 gånger och sedan bläddrat i Erland Loes Kurt-böcker, Läst böckerna om Herr Grums och nya Tom Gates. Vad ska man ta om man vill ha en bok med lite mer text då? Som ändå är rolig? Ja, varför inte den här? Det finns ett drag av Sune/Bert här, men lite mer nedtonat.

Leo är en kille i 6:an som är urusel på fotboll, är kär i klassens snyggaste tjej Isabella och får stryk varje dag av en kille i laget, Kricke. Tyvärr går Kricke och Leo även i samma klass. Som tur är så har Leo en bästa vän, Yuri, eller ”Djuret” som Leo kallar honom. Vid sidan om finns även ”Karlsson”, eller Lolo som hon egentligen heter. Karlsson och Leo har känt varandra sedan de var bebisar men de umgås inte lika mycket längre.

Leo har ett problem. Det är inte att han är dålig på fotboll och att Kricke hotar att skära snoppen av honom om han inte hoppar av laget. Det är heller inte att Isabella aldrig kommer att vilja vara ihop med Leo. Nej, det är att Leo jämnt och ständigt får kortslutning i hjärnan och säger och gör saker helt irrationellt. Hjärnpunka. När Isabella säger hej så svarar Leo ”Köttfärs” och han gör självmål i fotbollen. Men Leo har också en väldig otur. När de är på klassresa och åker ”Fritt fall” så mår han plötsligt så illa att han kräks i luften och ni kan ju räkna ut vad det leder till… fruktansvärt.
Även om Leo är lite efter ibland och inte förstår vad som händer runt omkring honom så har han i alla fall alltid hjärtat på rätta stället och gör att det oftast går bra i alla fall. Men det blir ett omtumlande år i 6:an.


Ja, det är kanske inte min litteratur alltid men jag kan ändå inte hjälpa att jag skrattar förfärat över en del situationer Leo hamnar i. Han har verkligen MAXAD otur. Och precis så där har man ju själv känt det emellanåt. ”Varför är det alltid jag?”. En klantig men snäll kille. Dumglad helt enkelt. Och jag tror att det kan vara perfekt, både som högläsning i säg 5:n, eller att läsa själv när man är en 10-11 år. 

1 kommentar:

Ylva sa...

Måste tipsa brorsans tioåring som heter Leo!