onsdag 26 november 2014

Fade out av Rachel Caine

Fade Out (pocket)Ungefär runt Halloween brukar jag bli sugen på en guilty pleasure MORGANVILLE-bok. De har hängt med i ganska många år nu men även fast jag blir äldre så har jag faktiskt inte tröttnat på dem än så länge. Jag är inne på på bok 7 nu i serien, har just påbörjat del 8. Dessutom läste jag för bara någdra dagar sedan har böckerna visst ska bli TV-serie. Det har visats ett (kanske två-tre nu?) avsnitt i USA men jag har ingen aning om ifall det är sevärt eller inte. Jag befarar det värsta när jag ser att de gjort om flera karaktärer, men det gör man ju när man filmatiserar. Vad jag DÄREMOT blir glad över att se är att Amber Benson (ja, ni vet, Tara, Willows flickvän i Buffy) spelar övervampyren Amelie! Det skulle faktiskt kunna bli ok.

Anyhoo.. Fade out var det ju nu. Detta är alltså del sju i serien och Claire och hennes kompisar i huset har överlevt så många katastrofer att ovan-nämnda Buffy skulle ha blivit stolt. Man skulle ju kunna tro att de förtjänat att få pusta ut en stund och jo, på sätt och vis är väl händelserna i den här boken inte lika apokalyptiska som i en del av de tidigare böckerna, men tillräckligt stora för att hota hela stadens existens. Den årliga teaterföreställningen planeras och Eve har fått huvudrollen som Blanche i ” A Streetcar Named Desire”. Till Eves stora lycka och Claires förtret så verkar regissören ha lyckats gräva upp ytterligare en goth-tjej i staden till pjäsen och Eve har hittat en ny bästis, Kim. Kim verkar inte ha mycket till övers för Claire men desto mer för Shane, Claires pojkvän... Ingen verkar resistent mot Kims charm men snart får de ändå värre saker att fundera över. Claires chef, den galne vampyren Myrnin har en assistent, Ada. Ett data-återskapat hologram av Myrnins första assistent för hundra år sedan som dog, blev vampyr, blev ett microchip, typ. Nu verkar Ada ha drabbats av någon form av datavirus för hon uppför sig ännu mer galet mordiskt än hon brukar. Något som visar sig speciellt problematiskt eftersom det är hon som kontrollerar alla portaler i staden. De ”dörrar” som tillåter Claire och vampyrerna att förflytta sig genom staden utan att faktiskt gå ut på gatorna. Som en sorts teleporterar-portar.

Låter det komplicerat? Det är bara början, dessutom upptäcker de att någon har riggat upp kameror överallt i stan för att filma allt de tar sig för. Verkligen allt… Även stadens mäktigaste vampyrer. Frågan är varför och naturligtvis vem?


Ja, för en gångs skull är inte apokalypsen på gång, ”bara” vanliga blodiga katastrofer och intriger, vilket faktiskt är ganska skönt som omväxling. Jag gillar det här även om det är lite av en mellandel eftersom inga direkt avgörande beslut eller händelser för seriens utveckling sker. Det är heller inga cliffhangers i slutet som det brukar vara. Och då vet man ändå att det är flera delar kvar i serien. Istället för tonvis av action så serveras vi desto fler intriger, planer, allianser och knivar i ryggen och det är faktiskt nästan mer spännande. Ja, de håller fortfarande på att dö i varje kapitel, men bara en eller två åt gången. Inte hela staden. Så man får ändå se den här delen som en ganska lugn och avslappnad bok i jämförelse.

Inga kommentarer: