måndag 8 september 2014

Om att vara den andra kvinnan



Den andra kvinnan (inbunden)Den andra kvinnan av Therese Bohman

Bohmans nya bok handlar om just det som titeln antyder. En ung kvinna, runt 25 år gamma, inleder en relation med en nästan dubbelt så gammal gift man. Hon arbetar i matbespisningen på sjukhuset i Norrköping men drömmer om ett annat liv. Ett liv fyllt av konst, god smak och nostalgiska stereotyper. Att flanera på Paris gator och samla material till den stora romanen.  Att leva livet fullt ut och inte enligt några normer. När Carl Malmberg, överläkare på sjukhuset, kommer till matbespisningen så känner hon attraktionen direkt. Den finns där lika tydlig som kollegan bredvid Carl, som pratar på om maten i kantinen. Hon drömmer om hans händer på sin kropp och ganska snart inleder de också en relation. En som hon ser det jämlik relation men som läsare så är det uppenbart att de spelar ett spel om makt och fantasi.

Det är också här någonstans som jag känner att historien gör en dipp. Bohman är mästare på att beskriva miljöer, stämningar och liksom suga in en i historien, men när berättelsen går från teori till praktik så tappar den något av den där suggestiva mystiken. Tyvärr. Nu tycker jag att man relativt snart kommer in i historien igen, men den där magin kommer aldrig riktigt tillbaka. Den där känslan som gjorde att jag efter ett par sidor kände hur min blick satt fastklistrad i texten och världen runt omkring bara försvann! För de första 70 sidorna ungefär, de är verkligen fantastiska. När romanen tar ytterligare en vändning två tredjedelar in i boken så lyfter den dock igen. Men till något helt annat. Den tar nu nästan form av en skräckroman och jag känner hur jag slutar andas av spänning. Jag kan inte läsa fort nog och samtidigt klarar jag knappt av att läsa alls. 

Jo, visst är det en otroligt bra bok men om Bohman hade lyckats behålla den där stämningen som fanns i början genom hela romanen så hade den lyft till att vara rent overklig!

2 kommentarer:

Jenny B sa...

Vet du, inga recensioner jag har läst har talat om stämningen så som du har gjort. Men bara handlingen har räckt för att intressera mig, så det du berättar om stämningen blir som en bra bonus! Tack, den här boken vill jag läsa.

Bokomaten sa...

Vad roligt. Jag tycker trots allt att det är det som Bohman gör allra bäst och det är hon dessutom verkligen outstanding på! På personer lyckas förmedla en stämning, en känsla eller en miljö på samma sätt.