tisdag 23 september 2014

Nu går sjöjungfrur på torra land

Hotell Skuggsidan (kartonnage)Hotell Skuggsidan av Anton Bergman

Jag är lite osäker på varför jag läste ut den här boken egentligen, men jag tror att jag fortfarande har lite av den där pliktkänslan i ryggen som jag försöker skaka av mig, men som ändå fortfarande finns där långt bak. För det är inte någon suverän bok det här. På pappret låter den himla bra och det finns också en stomme här som är helt ok, men den hade mått bra av att redaktörsläsas en extra gång tror jag.

Det är dock väldigt skönt med böcker som avviker en smula från normen. Det här är en modern saga med fantasy- och skräckinslag. Dessutom hänger hotet om miljöförstöring och våra förgiftade hav tungt över berättelsen som handlar om en liten sjöjungfru, Marlowe. Jag är lite osäker på varför vissa av karaktärerna har fått engelsk-klingande namn, men kanske för att exempelvis visa på att Marlowe kommer långt ifrån? Att det är barn och människor från alla möjliga delar av världen.

Marlowes lillebror är svårt sjuk, förmodligen på grund av alla utsläpp som människorna (som kallas walkers) släppt ut. Vid en undersökning upptäcker man att Marlowe besitter en unik egenskap, hon kan förvandla sig till människa under en kort period, och gå på land. Trots att hon är flicka får hon i uppdrag att leta reda på en mirakelmedicin som ska finns på land. Hon ska bege sig till Hotell Skuggsidan, ett sorts Half-way-house för speciella väsen, och få hjälp att hitta det hon söker.

Hotellet visar sig vara lite av ett Hogwarts för alla möjliga figurer. Hennes rumskompis Roxi är trollkunnig och där för att lära sig använda magi. Under sina undersökningar träffar hon på troll, jättar och annat oknytt men det visar sig vara fler som är ute efter mirakelmedicinen. Och de kanske inte har lika goda avsikter som Marlowe. Det blir farligt och otäckt för Marlowe, Roxi och deras vän Isak som också hjälper till.

Och historien låter ju faktiskt både spännande och annorlunda, men det är en del småsaker som gör att den inte känns helt färdigpaketerade. Det finns vissa dramaturgiska regler, som att man inte kan ha en massa lösa trådar som inte har någon betydelse för handlingen. Man kan inte heller omvänt hitta på lite efterhand. Att saker löser sig för att man i stunden kommer på något som inte har planterats tidigare. Det är en del sådana småsaker som gör att berättelsen hade kunnat bli ännu bättre, men samtidigt vill jag ge en eloge för att bara försöka skriva något sådant här. Det är skönt med fantasy och äventyrsböcker som avviker i handlingen en smula. Och jag är inte säker på att barnen skulle lägga märke till en del av detaljerna som jag stör mig på.


Jag tror att flera av mina elever kan tänkas läsa den här ändå, för har ni sett vilket tjusigt omslag?? Det är alltid det första som säljer in en bok och här har de verkligen lyckats. Dessutom är det luftig text, även om boken är tjock. Ålder? Hmm… runt 9 år kanske?  

4 kommentarer:

Eli sa...

Sjukt snyggt omslag! Men låter som en lite mossig kvinnosyn av författaren; hon får uppdraget "trots att hon är en flicka"? Stör ihjäl mig på sånt..

bokomaten sa...

Nej, nej! Ja, lite stereotyper kanske här finns men mest är det för att visa på hur bakåtsträvande och gammalmodiga de är i sjöjungfruland. I vår värld får Marlow veta att hon visst kan bli vad hon vill och klippa av sig håret, typ.

Lingonhjärta sa...

Håller med Eli! Så galet snyggt omslag!! Kanske var därför som du läste ut den :P

Bokomaten.. sa...

Mycket möjligt, Lingis. Till och med troligt. Förmodligen därför jag började i alla fall.;)