fredag 12 september 2014

Allegiant av Veronica Roth



Allegiant (inbunden)Ja, men så kom den till slut då! Årets kanske mest emotsedda och hajpade bok, slutet på Divergent-trilogin. Och flera av mina elever har formligen slagit knut på sig själva i längtan efter den här boken. Om de blir nöjda? Tja, jag vet inte. Jag har också längtat efter den här boken för att få veta hur det går för Tris, Tobias, deras familjer och resten av Chicago. Och spännande är det. Men inte alls så spännande som jag hade hoppats. Emellanåt tycker jag till och med att handlingen är lite... krystad?

Falangsystemet har fallit och Tris och Tobias/Four flyr ut ur staden tillsammans med en grupp rebeller som kallar sig Allegiant. Det visar sig att Chicago bara varit ett enda stort experiment och att det finns en hel värld utanför som naturligtvis även den ligger i konflikt. Där finns inte bara sanningsserum utan även minnesserum som kan radera folk hela minnen av vad de varit med om och vilka de är. De har också stora monitorer där de övervakar befolkningen i Chicago. Otroligt nog verkar hela samhället styrt av Divergenta, här är Tris plötsligt normen! Men det finns de som inte passar in. Genetiskt defekta. De som till en början kan verka Divergenta men som vid en genetisk undersökning visar sig inte vara det. Och de Defekta utgör en stor underklass. Tris har dock svårt att köpa att någon skulle vara ”defekt” bara för att de har en annan genuppsättning. Och snart är konspirationerna, intrigerna och upproret åter igen ett faktum. Samtidigt befinner sig flera av deras vänner och familjemedlemmar fortfarande i staden och Tris, Tobias och en handfull vänner, däribland Caleb, Tris bror, bestämmer sig för att de måste rädda de som räddas kan.

Ja, jag tycker nog att det blir aningens för komplicerat utan att riktigt gå ihop när hela gänget drar utanför Chicagos murar. Det är fortfarande spännande och man bryter ju fortfarande ihop när det går illa för någon av karaktärerna, men det är inte samma driv, samma engagemang som i det två tidigare, där jag nog tyckte att Insurgent faktiskt var skarpast. Jag förstår tanken, att lyfta konflikten ett steg, att sätta Chicago i ett större sammanhang, men istället för en stor bild får man mest bara ytterligare en.

Med det sagt så tycker jag fortfarande att det är tillräckligt bra för att jag ska kasta mig över nästa bok. Eller mellanbok kanske man ska säga, Four. Som ger oss olika bitar av historien fast från just Fours sida. Extramaterial om man så vill. Det ska bli riktigt spännande att läsa.

4 kommentarer:

Anna T sa...

Håller absolut med om att Insurgent är bästa boken i serien. Blev ganska besviken på Allegiant som jag också sett fram emot (kunde ju inte ens hålla mig tills den kom ut på svenska). Får jag bara beskriva den boken med ett ord så får det bli lååååångsam.

Lena sa...

Skall snart läsa Insurgent och vill därefter läsa Allegiant så snart som möjligt. Supergillade första boken.

Bokhuset sa...

Jag tycker den var ganska själlös tyvärr. Men ska läsa om den innan jag skriver om den,för jag var rätt bitter på att den skulle sluta som den gjorde. Eftersom jag visste slutet läste jag nog med lite järnrustning på. :-)

Anna A sa...

Tyckte inte denna var bäst i serien, hade svårt för hur berättarstilen förändrades så mycket från de tidigare, även om jag förstår varför.