torsdag 14 augusti 2014

Nattfilm av Marisha Pessl


Nattfilm (häftad) 
Vad skriver man om en bok som blivit så hajpad och omskriven att det nästan kändes som att man hade läst den redan innan man började på första sidan? Ja, kanske att det trots det ändå var en sådan oväntad läsupplevelse att de där 650 sidorna inte alls kändes arbetssamma, tröga eller ens förutsägbara. Visst kände i alla fall jag till en del av historien sedan tidigare och allt var verkligen inte överraskningar, men jag måste säga att inte alls kändes så där tjock och tung som den ser ut att vara. Men ändå så till bredden fylld med stämning, miljö, oväntade vändningar och personporträtt. Pessl har verkligen skapat en egen värld så övertygande att man funderar på vem Cordova egentligen är baserad på. Kubrick? Orson Welles? Hitchcock? Brian De Palma? Naturligtvis ingen av dem och säkert allihop.

Jag försökte beskriva den här boken för en vän i somras, en som faktiskt inte kände till den. Den lät inte ALLS så spännande som jag verkligen tycker att den är, men det är svårt att sammanfatta och beskriva den krypande mörka och otäcka stämning som Pessl verkligen lyckas få fram. Den där känslan av att ha glömt något viktigt, ett obehag som liksom trycker över bröstet och gör sig påmint utan att tala om vad det är. Ungefär den känslan har man när man läser Nattfilm. Det är en noir-deckare, fast utan deckarbyrån. Här är Sam Spade och Phillip Marlowe utbytta mot frilansjournalisten Scott McGrath som lever en tynande tillvaro efter att ha varit inblandad i en skandal ett par år tidigare där han blev anklagad för förtal av den kände och mytomspunne regissören Cordova. Han har dock inte släppt historien. Det finns en story någonstans i Cordovas liv till hur han kan skapa så brutalt otäcka filmer att i princip allihop blivit totalförbjudna och nästan inte går att få tag i. När Cordovas dotter Ashley hittas död väcks hans intresse igen. Han inser också att Ashley var den kvinna han lagt märke till har förföljt honom sedan en tid tillbaka. Ville hon honom något? Var hennes död verkligen självmord? McGrath gräver djupare och djupare i historien och finner lager på lager och en historia lika otrolig och otäck som någon av Cordovas egna filmer.

Och fasen vad bra det är! Det är inte mer att säga om den saken. Nu älskar jag i och för sig gamla film noir-filmer också. Den där krypande otäcka känslan av desperation och att inte ha någon väg ut är förbaskat läskig. Även om Pessls bok utspelar sig i nutid så fångar hon stämningen väldigt bra och det var ett nöje, om än ett ganska otäckt sådant emellanåt, att få bo i hennes värld ett par veckor under sommaren.

En sak jag dock tänkte på är att man på framsidan av den svenska utgåvan citerar Library Journal som beskriver den som sommarens Gone girl. Oerhört orättvist skulle jag vilja säga för det här är ju inte alls samma genre! Och jag tycker nog att detta är snäppet bättre faktiskt! Om man nu måste jämföra, vilket jag som sagt tycker är dumt för de är inte alls särskilt lika. 

4 kommentarer:

Ugglanoboken sa...

Jag gillade också den här jättemycket!

Monika sa...

Jag tror minsann att detta är en bok som jag måste skaffa mig :)

Bokomaten.. sa...

Alltså, detta är en fantastisk bok, men den ÄR tjock så det är lätt att man blir lite avskräckt. Väl värt det när man väl sätter sig med den dock.

Fru E sa...

Jag tyckte ju om Katastroffysik... så jag tycker säkert om denna också! Fingrade lite på den i bokhandeln häromveckan,faktiskt. Den är ju så fin och fingervänlig! Tyvärr fick den inte följa med hem den här gången. Det var tjockleken som avskräckte, ja...