tisdag 26 augusti 2014

Louisiana literature och min dejt med Joyce Carol Oates



Margret Atwood och Sjón
 Ja, det blev en trip till Louisiana Literature i helgen som var trots allt. Många intressanta författare som var där missade jag tyvärr, men jag fick i alla fall lyssna på Margret Atwood och Sjón när de diskuterade böcker, katastrofer och fantasi. Tyvärr kom jag aldrig in i konsertsalen där diskussionen hölls, men den visades å stor bildskärm utanför i parken.

Joyce Carol Oates och Lena Andersson
En intervju som jag faktiskt kom in till dock, var Joyce Carol Oates i samtal med Lena Andersson. I över en timme stod jag i kö och varen av de sista som blev insläppta. Och då trodde jag först att det var kön till signering med Margret Atwood så hade ju inte kommit in alls om jag försökt mig på det. Kön var säkert 100 meter lång, eventuellt längre, redan en timme innan. Helt galet. Det ska till någon bra stor författare för att jag ska göra om det här, det säger jag bara. Men det var ett väldigt roligt samtal att lyssna på. De diskuterade mycket kring relationer mellan karaktärer och Oates intresse för amerikansk historia. Jag har alltid tyckt att hon verkar lite svårmodig men hon sprudlade av humor och satt där uppklädd i spetsar och vita byxor. En annan sak som förvånade mig var hur LÅNG hon är!? Jag har alltid föreställt mig henne som liten och späd, antagligen eftersom hon är så smal, men hon var nog huvudet längre än jag.

Joyce!
Hur som helt, roligast på festivalen var nog ändå definitivt att höra Sjon sjunga två sånger på isländska. Först en sång om en korp som har det jobbigt och förfärligt, sedan en glad sång om en korp som har kul. Margret Atwood kontrade naturligtvis med en sång hon med, en fantastiskt rolig sång om att Kanada kanske inte har mycket att skryta med men det är i alla fall STORT! Det är humor det!

5 kommentarer:

Ugglanoboken sa...

Jag var också där, och håller med om att det var hur bra som helst! Minus allt köande då förstås :-)

Mrs Book Pond sa...

Jag var inte där och jag förstår egentligen inte varför...Atwood är ju en av mina stora idoler. Men det var iaf roligt att läsa din rapportering! Och grattis till signeringen :)

Ylva sa...

Va´? Är Oates lång? Jag tänker mig också henne som en liten människa. Vad lustigt det är när man får se människor i verkligheten och de ser helt annorlunda ut. Alexandra Pascalidou är till exempel väldigt kort, men det tänker man inte på när man ser henne på bild.

Bokomaten sa...

Haha, Ylva, jag vet! Hon är så tunn så hon ser längre ut än vad hon är. Oates var som sagt nog nästan huvudet längre än jag. Jag är visserligen inte särskilt lång, men jag trodde att hon var en späd liten varelse. Försökte kolla in hennes skor för att se om man blev lurad av klackar men tror inte de var så himla höga.:)

Anna Johansson sa...

Visst var de bra de nordamerikanska damerna som var allt annat än gamla i sinnet. Tänk att vi missade varandra, nu ses vi kanske på mässan istället?