onsdag 16 juli 2014

The flask av Nicky Singer

The Flask (häftad)Jag hade inte hört talas om Nicky Singer innan jag hittade den här boken på bokrean men då såg jag att hon bl a vunnit flera priser för en tidigare bok, The Feather boy. Det lät ju lovande tänkte jag men visste ändå inte att det skulle vara en så rörande fin liten berättelse som jag fick hem.

Jess, eller Jessica, är inte som vi andra, hon uppfattar saker vi inte riktigt ser, känner saker tydligare och starkare. Inte så att hon har magiska förmågor eller någonting, hon är bara lite.. känsligare, än de omkring henne.

Jessicas mamma är gravid med tvillingar och när de föds visar de sig vara fästade vid varandra, siamesiska säger hennes klasskompis Paddy. Läger för de små bebisarna är kritiskt. Det är inte säkert att någon av dem kommer att överleva, än mindre båda två. Samtidigt förlorar Jess sin mest älskade gammelmoster Edie. Farmors syster som är den som Jess alltid har tytt sig till, som hon har sett som sin själsliga tvilling om man så vill. Och Jess sörjer, men vägrar samtidigt ge upp hoppet om tvillingarna. Hon tror att om hon bara kan komma på något sätt att ställa världsalltet i ordning igen så kan hon rädda dem. Hon är livrädd att jinxa sin tur och obsessar över småsaker som hon tror kan ha ett samband med Edie eller med de små pojkarna. Av sin gammelmoster så ärver hon ett skrivbord i det skrivbordet hittar hon en flaska som verkar innehålla någonting mystiskt. En känsla, ett andetag som bara hon verkar kunna se. Om hon bara kan klura ut hur hon ska ta hand om andetaget så ska hon nog kunna rädda sina bröder, det är så hon tänker. Samtidigt bråkar hon med sin bästa vän och Jess känner hur hela världen rasar samman, bit för bit. Mamma, som ligger på sjukhuset med tvillingarna, de små bebisarna, Edie och hennes vän Zoe. Allt faller. Och jess behöver någonting att hålla fast vid, någonting som kan ställa allt till rätta igen. Det blir flaskan och men också musiken som bor i hennes fingrar och som verkar flöda ur henne utan noter och utan någon direkt plan.

Det låter flummigt men det är så himla fint hur Jessica försöker hitta någonting större, någon mening med allt att hålla fast vid mitt i kaoset och sorgen. Och hur hennes enorma tro verkar kunna förflytta berg. Det är helt tydligt att hon har tvångstankar av typen ”Om jag bara kan hålla den här snögloben från att tina så kommer barnen att leva”. Hon är å andra sidan ett hårt prövat barn för inte nog med detta, hennes pappa är också död sedan många år och på något sätt känner hon att alla runt omkring henne är hennes ansvar.


Som tur är så ordnar sig det mesta på slutet, det kan man vara trygg i. Det framgår aldrig riktigt hur gammal Jess är men jag skulle tippa på 11-12 men eftersom det aldrig riktigt står så tror jag att man kan läsa den här boken även som något äldre, kanske 14? Hur som helst är jag glad att jag chansade och köpte hem den här. Ibland har man tur.

Inga kommentarer: