onsdag 2 juli 2014

Flickan i de vindlande gångarna av Moa Eriksson Sandberg

Flickan i de vindlande gångarna (kartonnage)I boken ”Den första flickan skogen möter” fick vi lära känna flickorna Hanna, Jonna och Sabina. De är tolv år och bor i den lilla staden Rydöbruk som ligger granne med en stor skog. En morgon hittas en ung tjej, Linda Palm, mördad, strypt och våldtagen i skogen. Linda var en tuff tjej som gärna gick på fest och rökte och mordet delar skolan i olika läger. Hon fick vad hon förtjänade säger vissa killar, trots att hon bara var 13 år. Hanna kände inte Linda men alla blir illa berörda och oroliga för att gå ut om kvällarna, framför allt i skogen.  Vem mördaren var fick man aldrig veta och Hannas familj bestämmer sig för att flytta till Göteborg, bort från allt det hemska. Få en nystart. Hanna är kluven, visst är det roligt att träffa nya vänner men i Rydöbruk finns Jonna och Sabina. Och Janek. Hennes pojkvän.

Nu är det sportlov och Hanna är på besök hemma hos Jonna. Lindas mördare är fortfarande på fri fot men plötsligt är det något annat som får all uppmärksamhet. Olivia, en av volleybolltjejerna på skolan, har försökt ta livet av sig och ligger på sjukhuset i koma. Varför har Olivia försökt ta livet av sig? Kanske är det så att samma person som mördade Linda ligger bakom Olivias självmordsförsök? Vad det än är så har Hanna en orolig känsla i magen av att något mer kommer att hända. Något förfärligt. Och vad är det här med tecknen som hela tiden visar sig. Skolkatalogen som slår upp sig själv på samma sida hela tiden och volleybollen som ska ligga på vinden men plötsligt ligger på Jonnas sovrumsgolv?

Visst finns det övernaturliga inslag här men det som framförallt gör den här boken spännande och otäck är att den är så realistisk. Ett mord på ett barn, värre än så blir det väl inte. Samtidigt fortsätter ju livet gå sin lilla gång, vilket blir än mer läskigt på något sätt. Att tjejerna i skolan fortsätter bry sig om vad de ska ha på sig trots att en flicka försökt ta livet av sig. Att Hanna tänker mer på Janek än på Olivia är ju heller inte så konstigt och tjejerna skämtar med varandra och berättar pinsamma historier för att lätta upp stämningen. Att man inte an låta bli att fnissa åt berättelsen emellanåt gör den faktiskt ännu mer skrämmande och otäck.


Jag skulle säga att det här passar in precis i den där åldern mellan barnböcker och ungdomsböcker, ca 12? Det är visserligen ganska otäckt men det finns ju 12-åringar som läser Stephen King också… Det är inte någon spökhistoria som Angerborn brukar berätta dem men heller inte någon ren deckare. Snarare något mittemellan men klart är i alla fall att det är väldigt bra. Och jag är glad att Moa Eriksson Sandberg skrev den här för den stora invändningen jag hade mot ”Den första flickan skogen möter” var att den slutade med så många lösa trådar som nu knyts ihop. Man vill ju faktiskt veta vem mördaren är när man läser en deckare. Även om det är relationerna och hur folket i byn reagerar som är den verkliga historien.

Inga kommentarer: