måndag 23 juni 2014

Så har jag det nu av Meg Rosoff

Så har jag det nu (pocket)För ett tag sedan fick jag frågan av en lärare om jag inte kunde föreslå lite titlar och författare att köpa in i klassuppsättning på engelska. Jag började fundera på författare som jag verkligen gillar och som jag vet att eleverna tycker om. Hungerspelen, Divergent, naturligtvis John Green osv. En författare som jag tänkte att jag bör ha med på listan av Meg Rosoff men jag insåg också att jag faktiskt inte läst hennes mest kända bok, nämligen den här. Sagt och gjort, även om jag läst annat av henne så tänkte jag att jag ju inte kan föreslå en författare vars stora debut fortfarande står oläst i hyllan. Så den åkte med hem. Och glad är jag väl för det. Ibland behöver man en ursäkt för att plocka fram de där böckerna som annars hamnar allt längre ner på Att-läsa-listan. Och denna känner jag att jag verkligen borde ha läst. För attans vilken bra bok det är. Så tunn, så tunn men med så mycket innehåll.

Den börjar med att Daisy skickas till England av sin far från New York för miljöombyte. Kontrasten är total mellan det hektiska NY och den lantliga miljön på engelska landsbygden. Det är gulliga djur, snälla småbarn och snart uppstår också varmare känslor mellan Daisy och hennes kusin Edmond. Snart urartar de i stor passion, något de gör allt för att hålla hemligt då de bara är i unga tonåren än så länge och dessutom släkt. Vi förstår också att Daisy har svårt för att äta och lider av ätstörningar. Idyllen krackelerar så smått. Värre blir det också när kusinernas mamma reser till Norge för att försöka förhindara oroligheter som bubblar runt om i Europa. Och hon kommer aldrig tillbaka. För snart är kriget ett faktum. Kusinerna och syskonen splittras, och värre blir det. Svält blir plötsligt inte något självvalt. Hårt arbete, rädsla och fruktansvärda syner ärrar dem för livet. Och ingen av dem vet hur de ska överleva från en dag till en annan och än mindre om de någonsin kommer att ses igen.

Just det där, hur boken på sina enkla 200 sidor går från idyll till total förödelse och ändå kämpar på. Att de får orken någonstans ifrån till att fortsätta leva. Det är verkligen otroligt väl skildrat.

Sedan har jag lite svårt för en del av Rosoffs språk, att det är skrivet i talspråk. Eller rättare sagt, hon gör ingen distinktion mellan vad som är tal, tankar eller berättande. Men det går över, det är som att i takt med att historien förändras så förändras också hennes språk. Det blir mindre splittrat, mer avskalat.


Ja, bra är det i alla fall. Så har jag det nu finns i ”En Bok För Alla” så trots att den har 9 år på nacken nu så går den ändå att få tag i.

1 kommentar:

Boklandskapet sa...

Såg filmatiseringen av denna för ett tag sedan. Då visste jag inte att den var baserad på en bok. Hade tänkt köpa in den när jag var i London men kanske ska slå på stort och köpa den på svenska istället :P