onsdag 18 juni 2014

Om man heter Robin av Ylva Karlsson

De sista veckorna på terminen spurtar jag böcker på jobbet för att hinna bokprata för alla klasser, gärna om böcker på tema ”sommarlov”. Det här är en väldigt kort ungdomsbok som jag inte läst tidigare men som utspelar sig under ett sommarlov på högstadiet så jag tänkte att den kunde passa utmärkt för 6:orna och det är nog också lagom nivå för den här. Robin bor i en två med sina föräldrar och sommarlovet börjar. För två år sedan var de på semester på Teneriffa men sedan dess har de knappt haft råd med hyran. Robins pappa är arbetslös och hans mamma är bara timanställd. Det är snålt och Robins mamma blir allt mer förtvivlad, speciellt som hon upptäcker att hon är gravid med ett syskon åt Robin! Hur ska de klara sig? Robins pappa är inte att lita på, istället för att söka jobb så spelar han på hästar och sitter på puben och dricker öl med sina polare.

Robin lämnas ganska mycket till sig själv. Han har visserligen kompisar men känner inte riktigt för att hänga med dem lika mycket. När han står och tittar ut genom fönstret så får han syn på en tjej som springer över gården. Just som hon ska krypa genom stängslet så tittar hon upp och ser på Robin. Robin ser tjejen flera gånger men det mystiska är att så fort någon annan dyker upp så försvinner hon. Robin verkar vara den enda som kan se henne? Vem är hon? Var kommer hon ifrån?

Det är också precis så mystiskt som det låter. Flickan berättar om de bleka barnen, de som glöms bort, e vars föräldrar slutartitta på dem när de pratar. Som så småningom försvinner och aldrig blir saknade och som glömmer bort sina namn. Är Robin en av dem? Är det anledningen till att han kan se flickan? Är det för att hans mamma är för upptagen med pengar och för att han inte längre får plats i lägenheten?


Det är en väldigt kort historia och mycket utspelar sig i Robin huvud, en hel del mellan raderna. Det gör det lite svårare att läsa även om den är väldigt kort så jag skulle nog inte sätta den i händerna på någon allt för liten. 6:an är nog ganska lagom. Det är ingen historia som blir kvar hos en särskilt länge, men den där känslan som Robin har, av att vara oönskad och överflödig, DEN sitter faktiskt i ett bra tag efteråt. Det beskriver hon jättebra, Ylva Karlsson. Och det är också det som är det verkligt otäcka i den här boken.

Inga kommentarer: