måndag 30 juni 2014

Maurice av E M Forster

Maurice (inbunden)Det är mycket, mycket svårt att förstå att det mesta av den här boken är skriven för 100 år sedan, men det är inte alls särskilt svårt att förstå varför Forster inte gav ut den. Det är en mycket frispråkig bok om en ung mans väg in i vuxenlivet, hur han upptäcker, inser och slutligen även försonas med att han är homosexuell.

Det jag tycker absolut bäst om med den här boken, förutom Forsters vilsamma långsamma tempo och formuleringar, är att Maurice är en sådan medelmåtta. Och att det inte bara är en kärlekshistoria utan historien om en ung man. Det är ingen storslagen förälskelse mellan två oantastliga personer med perfekt utbildning, bakgrund, moral och som sedan slutar i djup tragedi. Det här är medelmåttans revansch. Maurice är visserligen välbärgad men tillhör snarare medelklassen och är definitivt inte någon särskilt sympatisk kille. Han behandlar kvinnorna i sin familj på ett förfärligt sätt och tjänstefolket ännu värre. Så som en man i hans ställning bör, anser han. Plus att han inte är särskilt förtjust i kvinnor. På något sätt.

Vi får följa Maurice från det att han är barn som går i den lokala skolan och får vet ”allt han behöver veta” av sin lärare, då han är faderslös.  Han fortsätter vidare till Cambridge där han slutligen inser vad han är och träffar den fantastiske Clive som på alla sätt är bättre än han, både till studierna och i social ställning. Men de kan inte stå emot varandra och inleder en kärlekshistoria som stöter på många problem. Inte bara för att de är homosexuella utan även för att världen om kring dem gör sig påmind och ställer olika krav på dem.

Det slutar väl så där, skulle jag säga, för framför allt Clive. Maurice som bestämmer sig för att omfamna sin identitet och strunta i konventionerna, ja, det är svårt att veta hur det kommer att gå för honom, men det fina är att han nog inte verkar bry sig så himla mycket tillslut. Bara det faktum att han bestämmer sig för att vara sig själv är framgång nog.

Det här manuskriptet låg i skrivbordslådan i över 50 år innan Forster ”slutredigerade det” och inte heller då ville han ge ut boken då han ansåg den vara förlegad och gammal. Inte förrän efter Forsters död kom boken ut, 1971, och först nu på svenska. Chockerande nog så känns frågorna inte alls förlegade trots att det naturligtvis märks att boken är skriven i en annan tid. Det är oerhört skönt att få vila i Forsters välformulerade berättelse och översättningen av Maria Ekman känns trogen och trevlig att läsa. Den måste ha varit löjligt vågad för sin tid men trots det så känns det lite sorgligt att frågorna fortfarande är aktuella.


Att våga vara sig själv trogen. Att falla för grupptryck, samhällets förväntningar och framför allt få stå ut med samhällets fördömande om man inte passar in i mallen, det är ju verkligen inte något som känns inaktuellt, eller hur?

2 kommentarer:

Hermia sa...

Läser din text med ett halvt öga eftersom jag lånade boken idag med avsikt att läsa.. Minns så väl filmen som jag såg för väl också 100 år sen och så nu äntligen finns boken på svenska!

Jenny B sa...

Tack för din fina berättelse om boken, och om att Maurice inte är så genuint sympatisk som man skulle önska. Det är ju ännu bättre med personskildringar som visar både goda och dåliga sidor. Jag ser fram emot att läsa Maurice en dag.