måndag 16 juni 2014

JK Rowling som deckarförfattare

Gökens rop (inbunden)
Idag tar kokboksmåndag paus då jag helt enkelt inte har någon jag testlagar ur för tillfället. Istället ger jag er:

Gökens rop av Robert Galbraith (JK Rowling)

Jag lyckades aldrig ta mig igenom ”The Casual Vacancy” som Rowling skrev för några år sedan. Det kom andra böcker emellan och sedan trillade den bakåt i prioriteringsordningen. Den står fortfarande i hyllan där hemma och väntar på sitt tillfälle dock. Den här deckaren lockade mig dock redan innan jag visste att det var Rowling som skrivit. London, Mayfair, familjehemligheter och en privatdeckare med egna demoner. Lägg lite lagom glamour på det i form av en död fotomodell och det sammanfatar ganska bra Rowlings deckardebut. Som inte alls är dum faktiskt. Jag tänker definitivt läsa nästa del om den lagom osociala Cormoran Strike, ex-militär med ett amputerat ben och en tokig fd fästmö i bagaget.

Men det är först och främst Robin, hans tillfällige(?) sekreterare som vi lär känna. Som jobbar som jobbar för ett konsultföretag och hoppar in här och där som sekreterare i väntan på det fasta jobbet som ska göra hennes och fästmannen Matthews liv perfekt. Men så kommer hennes tillfälliga anställning på Strikes deckarbyrå. Och Robin som alltid drömt om att jobba som privatdetektiv. I samma ögonblick som hon anländer på Strikes kontor så stormar hans numera fd fästmö Charlotte ut. Efter 15 år av ibland på, ibland av så har de slutligen gjort slut på riktigt och den utblottade Strike tvingas sova på en tältsäng på kontoret. Något de aldrig pratar direkt om, även om Robin får rädda Strike vid ett flertal tillfällen då det dyker upp klienter vid olägliga tidpunkter.

Fallet då? En fotomodell faller död till marken från sin balkong i London. Alla antar att det är självmord men hennes bror är inte övertygad och anställer Cormoran Strike för att utreda det hela närmare. Lula Landry, som hon hette, var adopterad och den enda mörkhyade i en vit familj. Nyligen hade hon börjat luska i sitt biologiska förflutna, något tidningarna inte varit sena att hoppa på.

Det enda jag är lite fundersam kring när det gäller den här historien är att pressen med alla paparazzis framställs som delansvariga i hennes död flera gånger och ofta beskrivs hur jagad hon är. Något Rowling säkerligen har kunskap om från sitt eget liv. Vad som då slår mig är att det är lite konstigt att ingen journalist luskade i hennes bakgrund då det framkom att hon letade efter sin biologiske far? Speciellt som det verkar på alla inblandade som att det varit omöjligt att få veta något, men när man serveras historien på slutet så verkar det faktiskt inte ha varit så himla komplicerat att få reda på alla trådar.

Nåja, en bra historia är det i alla fall. Ganska lagom för hängmattan även om det inte är en bladvändare i stil med vare sig Harry Potter eller några av mina favoriter i deckargenren. Däremot känns det ändå som att det borde passa Rowling ganska bra att skriva deckare. Det är också ett ganska givet format och hon kan satsa på karaktärerna eftersom jag förväntar mig att det blir en serie av det här. Något hon ju bevisligen är ganska bra på.


Ja, inget mästerverk men definitivt bra nog för att jag ska vilja läsa fler delar i serien!

3 kommentarer:

Lena sa...

Denna kan absolut vara något för mig!

Mrs Book Pond sa...

Hörde du när Marcus & Tuva pratade om denna i Ett eget rum? Mkt underhållande trots grava spoilers :) Vill också läsa!

Bokomaten.. sa...

Nej, tyvärr Mrs Book Pond, eftersom jag är URUSEL på att lyssna på poddar, t o m de jag verkligen vill lyssna på..