torsdag 12 juni 2014

Att vila i texten hos en färglös man

Den färglöse herr Tazaki (inbunden)Den färglöse herr Tazaki av Haruki Murakami

Egentligen brukar jag vilja spara på Murakamis böcker till jag har lite mer tid att läsa dem, som på en semesterresa eller dylikt. Nu kommer jag inte ha lika mycket lästid på semestern och dessutom lånade jag den här på biblioteket vid jobbet så ville läsa ut den snabbt. Och det visade sig vara det perfekta tillfället. För när det snurrar snabbt på jobbet och man är helt slut på vägen hem då det ska hinnas med extra mycket mot slutet av terminen, ja då fungerar Murakamis berättelser som vila, nästan som bomull runt hjärtat. Man kan sjunka in i texten på bussen hem och bara känna hur man slappnar av. Trots att det här faktiskt inte är den ljuvaste av berättelser direkt.

Herr Tazaki är verkligen ganska färglös och har en tendens att bara acceptera det som händer honom. Han är uppenbart konflikträdd och vågar inte ifrågasätta något av rädsla att ställa till saker än värre och såra sig själv mer än han redan blivit. I tonåren är han bästa vän med fyra andra ungdomar, två flickor och två pojkar. Efter gymnasiet flyttar han till Tokyo för att gå på universitetet och en dag får han ett samtal från en av vännerna. De har gemensamt beslutat att säga upp bekantskapen. De vil aldrig höra från honom igen. Tazaki förstår inte vad det är som hänt, men han accepterar i tysthet och blir istället oerhört deprimerad och svälter sig nästan till döds under ett halvårs tid.

16 år senare får en nybliven flickvän herr Tazaki att göra upp med sitt förflutna och söka upp de fyra vännerna igen för att ta reda på vad det egentligen var som hände. Det är en lågmäld och märklig och även ganska förfärlig berättelse emellanåt. Flera trådar lämnas läsa på slutet samtidigt som det ändå ges en del förklaringar. En av flickorna var psykiskt sjuk, vilket är en förklaring till att hon agerade som hon gjorde, men vad det var som hände henne är fortfarande otydligt när boken är slut.

Förändrar svaren han får herr Tazaki? Jo, det gör de nog. Gradvis blir han framför allt mer initiativrik och börjar fatta flera egna beslut, inte bara utifrån vad andra säger åt honom. Även om han fortfarande påverkas väldigt mycket av andra. Både av sin nya flickvän och de fyra vännerna som har förändrats mycket sedan de slutade höra av sig.


Det är inte Kafka på stranden eller Norwegian wood, men det är tillräckligt bra. Och som alltid med Murakami så är det som vagt väldigt avslappnande att läsa. Det är aldrig segt och ändå så går historien så väldigt lugnt framåt. Den skyndar inte på. Förmodligen är en del av anledningen till att det fungerar just att Murakami just lämnar en del trådar lite läsa. Då han inte behöver förklara allt så är det heller inte så mycket information måste in på sidorna. Hur som helst, inget enormt minnesvärt men väldigt skön pendelläsning.

Inga kommentarer: