onsdag 21 maj 2014

Vad gör du medan jag sover? Av Mats Wänblad och Per Gustavsson

Vad gör du medan jag sover? (inbunden)Det här är faktiskt en lite märklig bilderbok som jag inte är helt säker på vad jag tycker om. Haren och igelkotten, bästa vänner, sitter och pratar och igelkotten vill höra en historia. ”Berätta om när jag var död!” ber igelkotten. Redan där börjar jag fundera på om detta ska bli historien om Jesus uppståndelse eller en kanske en fin historia om att förlora någon och hur man hantera sorg (fast igelkotten står ju där).

Men vi får en historia om hur haren hittade igelkotten i en buske och trodde att hen var död och tänkte ge den en begravning. Plötsligt vaknade igelkotten och var inte alls död och sedan blev de bästa vänner. Man får se hur haren och igelkotten lekt, ätit mask, sprungit runt och man förstår att haren verkligen älskar igelkotten, trots att de är så olika. Och så kommer vintern och igelkotten går i idé och haren sitter ensam i snön och väntar på våren. Det är fint, men lite ojämnt och jag förstår inte riktigt vad historien om igelkottens död i början spelar in. Tydligt är dock att de tycker mycket om varandra trots att de är så olika och kanske att haren känner sig som lite av en adoptivförälder till igelkotten.

Och svaret på frågan i titeln är just ingenting. Och jag kan inte riktigt komma fram till om det är det som är temat, eller själva poängen. Eller om det är historien om att igelkotten inte alls var död? För berättelsen är liksom uppstyckad även om den visserligen handlar om hur de träffas, blir vänner, och sedan skiljs åt till vintern. Varje del känns nämligen som en egen berättelse och den betydelsebärande delen när man läser, vilket gör det svårt att riktigt få grepp om den. Med det sagt så är slutet, när haren sitter där och ska göra allt han annars inte hinner med men bara har ork nog att sakna sin vän, det känns väldigt vuxen och oerhört träffande. Ibland är jag så där med min egen lille kotte. Det är så mycket jag inte hinner med numera, men när han är borta så sitter jag ändå mest och saknar honom.


Ja, som sagt var, lite osäker på vad jag tycker om den här boken. Det är väldigt fina bilder men den känns nästan lite för vuxen på något sätt. Både i igelkottens ansvarskännande ”du sitter väl inte bara och saknar mig nu?” och harens uttrycksfulla blick när igelkotten väl somnat.

Inga kommentarer: