onsdag 28 maj 2014

Stora boken om ljud

Stora boken om ljud (kartonnage)av Soledad Bravi

Ni vet hur pekböcker brukar se ut? De brukar vara ca 15 cm höga och breda och vara i tjock kartong med kanske 10 sidor och enkla bilder? Ja, en del av det stämmer in även på den här pekboken. Den Har enkla bilder och är ungefär 15 cm hög. Men sidantalet? Vi snackar 100! Eller nej, jag har faktiskt inte räknat dem men det är en liten tegelsten med mellantjocka sidor. Inte så tunna som i vanliga läseböcker men inte så tjocka som de brukar vara heller. De går lätt att vika för den lilla handen, tyvärr, men också rätt lätt att bläddra. DÄREMOT kan jag säga att man inte läser den här boken från pärm till pärm. Det är inte bara mamma utan även barn som tröttnar efter 20 sidor… Det tar aldrig slut!

Varje uppslag har en bild och en beskrivning av vad det är för ljud man ser. Mamma säger puss tex, kontakten säger NEJ och spöket buuu. Ofta är ljuden ganska lika varandra så man får anstränga sig lite när man läser upp, men det är också det som är roligt! Ormen och biet kanske låter lika men inte helt och hållet. Barnet lär sig höra skillnad på ljuden men också på skillnad på djuren och sakerna.  Ganska roligt.

Det blir dock att man bara bläddrar lite då och då i den här boken, man tar några sidor här, några sidor där. Det blir nästan mer som en leksak än en bok, fast man får ju in bläddrandet ändå förstås. Man blir dock lite trött i munnen och tungan också efter en stund för man får ju göra alla ljud själv, det är inte som en av dem där små böckerna de inbyggd spelare.  Men det är också lite av det roliga. Ja, den sticker onekligen ut i pekbokshyllan men jag har också beslutat at låta den ligga i leksakslådan istället.

Detta är Soledad Bravis första bok på svenska men hon har skrivit en hel del barn- och ungdomsböcker tidigare på franska. 

2 kommentarer:

Jenny B sa...

Hundra sidor låter rätt bra i mina öron! I en viss ålder bryr sig ju inte de små pluttarna om att läsa varje sida från början till slut, utan bläddrar hej vilt med sina små knubbiga fingrar. Och som "läsande" vuxen är det ju roligare att bli överraskad ibland, istället för att få läsa samma "MU MU" och "BÄÄÄ" om och om igen. Bilden ser också jättefin ut. Hoppas boken håller länge!

Bokomaten.. sa...

Haha, sant, maken uppskattar den redan ändlöst. Kanske för att Mamma säger "PUSSPUSS", men pappa säger "Shhhh".;)