tisdag 22 april 2014

Vår första deckardrottning!

Maria Lang : vår första deckardrottning (inbunden)Maria Lang –vår första deckardrottning av Lena Lundgren och Lisbet Wikner

Det här är vem jag spenderade tid med under påsken. En sprillans ny biografi om Maria Lang. Kapitlena i boken behandlar olika delar av Maria Lang så det är inte en traditionell biografi i kronologisk ordning. Däremot känns det som en ganska traditionell uppsats eller ett forskningsarbete som man helt enkelt har skrivit om lite grand. Det påminner inte så lite heller om en del av mina släktingars och andras levnadsteckningar men namn och anekdoter insprängda lite här och där. Det är ett ordentligt arbete, men ibland lite torrt. Som tur är så är Lang så underhållande som person att man glatt läser vidare ändå, framför allt efter att man vant sig vid berättarstilen efter något inledande kapitel. Många delar ägnas också Langs verk och karaktärer och itne så mycket henne själv som person. Även om det naturligtvis är tätt sammanbundet. Jag gillar varkligen att lsäa och framför allt är det ju roligt att läsa om en person man verkligen känner att man lärt känna via böckera och är intresserad av. Det kanske inte är några sensationella avslöjanden eller nyheter, men det räcker gott och väl att få veta lite mer om personen bakom pseudonymen Maria Lang.

Däremot är det en hel del jag inte känner igen mig i när de skriver om världen runt omkring. Maria Lang, eller Dagmar Lange, dog 1991 och författarna hävdar att Lang förll i glömska och var i princip helt okänd för framför allt yngre läsare under hela 90-talet? Var hon? 1991 var jag 13 år och för mig var hon lika självklar som sin engelska motsvarighet Agatha Christie? 1997 tog jag studenten och fick ”Vår sång blir stum” i studentpresent. Nu befann jag mig kanske i lite av en tonårsbubbla och kan inte säkert uttala mig generellt men är det något jag har lärt mig så är det att mycket av det jag trodde mig vara unik om som tonåring var inte alls särskilt ovanligt. Och vi är ju många i bokbloggosfären som läst och gillat?

Däremot minns jag hur man på 90-talet pratade om att det fanns så få kvinnliga svenska deckarförfattare, till skillnad från ex England och att man ville göra en satsning för att få fram fler. Förutom det pris som nämns i boken så startade man väl även en deckarkurs för kvinnor som resulterade i ett rejält uppsving? Någon mer som minns det? Och som sagt, man instiftade ett pris, Polonipriset, till minne av Helena Poloni (Ingegerd Stadener), för att få fram fler kvinnliga deckarförfattare. Helena Poloni däremot, känner jag inte alls igen? Skulle hon ha varit mer känd, alltså? Nu har jag läst hennes namn så många gånger och jag tyckte att jag känner igen Ingegerd Stadener, lite svagt, men hade aldrig kunnat säga vad hon skrivit eller ens när.

Idag känns det också nästan svårt att föreställa sig det klimat som var i början av 90-talet, för visst minns jag också att det knappt fanns några kvinnliga deckarförfattare. Nu räcker ju fingrarna inte till för att räkna upp alla namn.


Någon mer som läst? Någon mer som minns 90-talet? Någon mer som känner sig mer säker på Lang än Poloni?? Blev dock rejält sugen på att leta rätt på en Poloni-deckare och läsa nu när jag har kollat upp henne lite!

4 kommentarer:

Lena sa...

Jag har också läst Maria Lang ända sedan jag var tonåring på 70-talet!

Arina Pingol sa...

Jag lyssnade på ett radioprogram om Lang under påsken och börjar bli väldigt sugen på att läsa några av hennes böcker.

Bokomaten sa...

Vet du, Arina, jag tror att du skulle gilla. Det är definitivt böcker för de som normalt kanske int eslukar deckare men gillar den lite "romantiska" sidan av pusseldeckare. Miljöerna och att just pussla ihop lösningen.

Arina Pingol sa...

Jag har läst mycket deckare genom åren men har blivit hjärtligt trött på alla polisromaner och längtar tillbaka till den gamla goda pusseldeckaren där stämningen är lika viktig som mordgåtan så ja, jag tror det är dags att försöka mig på Lang igen.