måndag 4 november 2013

Smart, svart och oerhört underhållande

Fördelarna med en kollapsFördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper
 
Det är något speciellt med Troppers böcker som verkligen gnager sig in i hjärtat på en med hjälp sin svarta, mörka humor. Det här är inget undantag men då ska jag säga att den börjar mörkare än jag tycker att hans tidigare har gjort. Jag blir faktiskt bara deppig och nere under de första kapitlen för det saknas verkligen inte misär här.
 
Huvudpersonen, Silver, får en dödsdom då han får veta att hans hjärta kan brista i princip när som helst om han inte genomgår en avancerad operation. Inte nog med det, den läkare som ger honom beskedet råkar även vara den man som ska gifta sig med Silvers före detta fru inom ett par veckor. Härifrån går det bara utför kan man säga. Silver har ett förflutet som rockstjärna med ett band som fick en hit för många år sedan och sedan inte gjort något direkt minnesvärt. Numera spelar han på bröllop och födelsedagsfester och försöker få vardagen att gå på det lägenhetshotell för frånskilda loosers där han bor.
 
Det är faktiskt så illa att han bestämmer sig för att det får räcka nu. När han får sitt sjukdomsbesked så bestämmer han sig för att strunta i den där operationen och vänta ut eländet istället. De flesta i hans liv skulle förmodligen klara sig bättre utan honom. Och där börjar historien på riktigt. Sjukdomen gör att han kläcker ur sig de värsta grodor ibland men också att han säger precis det han tänker. Oftast försätter det honom och alla omkring honom i de jobbigaste situationer men ibland får folk istället en bild av den riktiga Silver, som bara är klantig och inte alls elak.
 
Jag tycker nog även efter att ha läst ut den här boken att det är mörkare och mer sårigt än det brukar faktiskt, men ändå lyckas Tropper balansera upp det med humor och det är ju verkligen det som är hans styrka. Att han kan få oss att skratta åt eländet. Jag älskar det här. Att man liten vän i misären som gör att man i skrattet även ler åt sina egna problem. Under de svartaste perioder jag haft i mitt liv så har humorn varit viktigare än någonsin och det är väl det som Tropper visar på också. Och den svarta humorn är verkligen den roligaste. När det verkligen inte finns någonting att skratta åt egentligen så blir det så komiskt att man bara måste. Det är underbart. Det ger humorn ett djup som gör den än roligare, faktiskt. Även om jag här tycker att det kanske väger över lite åt tragiken ändå. Det är mer ofta tragiskt än roligt och när boken är slut har jag en obehaglig knuta i magen fortfarande. Det gör den inte sämre, bara till mindre typisk för Tropper.
 
Jag vet faktiskt ingen annan författare som kommer i närheten av den här svarta humorn annars. Som får en att skratta och gråta samtidigt som man faktiskt får ut något av berättelsen också. Det är inte lad litt, det är inte ren humor och verkligen inte feel good, snarare feel bad. Ändå kan man inte låta bli att le. Smile therapy när det är som bäst. 

Inga kommentarer: