onsdag 4 september 2013

Rattle his bones av Carola Dunn

Efter att ha tuggat i mig lite härlig Florens-porr i Christobel Kents "A darkness decsending" så blev jag naturligtvis sugen på att få mig lite Londonofilia till livs också. Det blir ingen Englands-tripp i år, trots att vi var på god väg och var sååååå sugna, men läsa om London kan man alltid göra. Så jag vände mig till min bästa fellgood-deckar-hjältinna i 20-talets London för att sätta tänderna i ett mord på självaste Museum of Natural History! Det kanske inte är det mest minnesvärda jag någonsin läst men å så hemtamt, trevligt och väldigt, väldigt avslappnande. Den ärbara Diasy, adlig men pank, jobbar på en artikel till ett amerikanskt resemagasin. Hon ska försöka få Londons dinosaurier och gamla stenar att låta lockande för alla tilltänkta amerikanska turister, något som visar sig mycket svårare när en enorm juvelstöld och därpå ett mord sker på det anrika museet. Varför detta skulle försvåra saken har jag svårt att se i och för sig, turisterna borde ju flockas än mer, men visserligen kan det ju göra faktasamlandet aningens mer komplicerat när det pågår en utredning mitt bland dinosaurieskeletten.

Daisy har ännu inte lyckats knyta hymnens band med Kommissarie Fletcher på Scotland Yard och naturligtvis dras han in i utredningen och naturligtvis visar sig Daisys förmåga att få folk att bara berätta saker för henne mycket användbar, och irriterande.

Det är otroligt mysigt och ganska lagom spännande. Jag lyckas inte räkna ut hur det hela hänger ihop, men i ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket om att försöka heller. Jag bryr mig faktiskt inte om vem som är skyldig, men det är trevligt att läsa om Geologi-avdelningen och hur mordvapnet visar sig vara en bit av ett dinosaurieskelett.
Front Cover
Det är ganska mycket en mellanbok det här, men det gör absolut ingenting. Det är ändå precis lagom en varm sommardag med lite svartvinsbärssaft och några kex. Och jag tänker inte sluta läsa om Daisy i första taget. Även om det inte är det mest prioriterade i hyllan så är det skönt att alltid ha några stycken stående till när andan faller på. 

Omslaget ovan är för övrigt det jag har, men den här har precis som de övriga kommit ut i flera upplagor. Det här omslaget tror jag dock är det snyggaste, i alla fall i mitt tycke! Gillar att det ser ut som ett gammalt foto på omslaget!

Inga kommentarer: