måndag 16 september 2013

När den andra kvinnan är din svärmor

Den andra kvinnan (pocket)Den andra kvinnan av Jane Green 

Jag vet faktiskt inte vad det är med Jane Green som tilltalar något basalt hos mig och rör mig djupt i hjärtat. Det är en ganska ordinär chick-litt det här egentligen men som gör att jag känner igen mig och blir jätterörd på så många sätt. Det var länge sedan jag läste något av Jane Green senast (säkert 10 år) men jag minns att jag kände lika dant då. I somras blev jag ju sugen på att läsa lite chick-lit och när jag befann mig på stan utan något att läsa och hittade den här i en boklåda så fick det bli den helt enkelt. Lättläst, oerhört engagerande och faktiskt bara så himla bra!

Ellie träffar Dan och blir blixtkär. Inte på ett nervöst och passionerat spännande sätt utan på ett avslappnat och självklart sådant. För en gångs skull kändes det bara bra och rätt och inte alls oroligt och nervöst. Dessutom verkar Dan vara väldigt bundis med sin familj och sin mamma i synnerhet och Ellie som saknar familj känner lockelsen att få höra till. Att få vara del av någonting. 

När Dans mamma helt och hållet tar över planeringen av deras ganska snart stående bröllop så börjar hon dock ana oråd. Och det hela eskalerar till att bli det stora orosmomentet i deras relation. Dans mamma tar över allt. Hon bestämmer heminredning när de skaffar sitt drömboende och när Ellie blir gravid så känns det mer som att Dans mamma ska få ett barnbarn än som att de ska få en baby. Alla bråk de har handlar om Dans mamma det blir så pass att Ellie ÖNSKAR att Dan hellre skulle vara otrogen än att hon ska behöva hantera att ha Dans mamma där, hela tiden. 

Åh, det är så himla mycket igenkänning i den här boken trots att jag inte alls har det här problemet. Green lyckas göra Ellie så allmänmänsklig och sympatisk att man känner igen sig i henne i så mycket annat ändå, utan att man behöver relatera till hennes problem med sin svärmor. Deras vänner och situationerna de befinner sig i gör också att man känner igen sig och verkligen gillar hennes gäng. Hennes känslor inför bröllopet och den stundande babyn kanske inte alltid överensstämmer med hur jag själv känt, men hon är så pass sympatisk att man sympatiserar i alla fall.

En annan sak jag gillar med den här boken är att den spänner över så pass lång tid. Den fokuserar inte bara på deras första relation, på bröllopet eller på när de skaffar barn som så många andra chick-lit kan göra. Här får vi hela paketet. Det är rätt mycket investerat där på slutet när relationen krisar, liksom. 

Green är faktiskt lite av ett chick-lit-geni. Jag önskar att jag alltid hade en eller två stående i hyllan till när suget faller på. Det är inte jätteofta det sker, men när det gör det så borde Green finnas där i min hylla. Trygg och familjär och vänta på mig. Jag har en känsla av att det inte kommer att dröja 10 år till nästa gäng vi möts nu när jag fått upp ögonen för henne igen.

1 kommentar:

Helena (Dark Places) sa...

Åh, jag håller med! Ibland känns hon lite banal, Green, men jag gillar verkligen tonen och tilltalet, hennes – jag vill säga ”känslomässig uppriktighet”, det låter lite Oprahfånigt, fast du fattar, va? Sen gillar jag miljöerna i hennes böcker, oavsett om det är Connecticut eller London. Kom på när jag läste din rec att jag har en oläst Jane Green hemma i chicklithyllan, Girl Friday som utkom för några år sedan. Fick ett ryck förra sommaren och beställde de titlar jag missat senaste åren, och nu borde det ha kommit ut en ny igen (en googling senare: ja, den heter The Accidental Husband, och i början av nästa år kommer ytterligare en – fint med pålitliga författare!). Plötsligt har jag TVÅ olästa Green att ta till när livet känns tufft! Underbart!