onsdag 7 augusti 2013

A darkness descending av Chrisobel Kent

A Darkness DescendingDet här är nu fjärde boken i ordningen om privatdeckaren Sandro Cellini i Florens. Den fd polisen som efter att ha strulat till det för sig istället startade eget som privatist. Som vanligt har han sin fru Luisa och sin assistent Giuli till hjälp.


Den här gången är det två olika fall som utspelar sig parallellt. Giuli och hennes fästman Enzo blir involverade i en politisk rörelse när dess frontman vänder sig till dem och Sandro för att be om hjälp. Hans sambo och mamman till deras nyfödda son försvinner plötsligt spårlöst och hittas snart död på ett hotellrum. Allt tyder på att hon begått självmord men hennes man är inte övertygad. 

Samtidigt uppstår slitningar i Sandros äldsta vän, Pietros familj. Pietros dotter Chiara är bara 19 år men beslutar sig för att flytta hemifrån och ihop med en man som hon vägrar presentera för familjen. Pietro och hans fru Gloria försöker ge henne det andrum hon behöver med oroar sig för att de inte får träffa den man hon tänker dela sitt liv med. Luisa kan inte hjälpa att hon blir intresserad och när hon ser Chiara på stan, uppklädd i kläder hon aldrig skulle satt på sig själv så blir hon misstänksam och försöker ta reda på mer.

Det är a bit to close to home att läsa om mamman och politikern Flavia som lämnar sin 6 veckor gamla baby, men även utan det så hade jag tyckt att det var spännande. Tyvärr tar det dock ett tag att komma in i historien, precis som med förra boken, och med allt mer minskande lästid så stör det mig lite. Hade det inte varit för Florens-porren som som vanligt är enorm så hade jag nog lagt den åt sidan innan jag kom in i historien. Jag skulle säga att även om det en spännande deckare det här så är det lite av en mellanbok för Kent. Jag kommer definitivt fortsätta läsa dock och längtar efter nästa men den här gången definitivt mest pga den formidabelt beskrivna Florentinska miljön. Jag älskar att läsa om gator, fik mm som jag känner igen och vill tillbaka till. Dessutom ÄR det ju spännande och genomarbetade karaktärer. Trots att bokens huvudperson, Flavia, är försvunnen och död redan när boken börjar så får man en sådan enorm sympati för hennes karaktär och det känns faktiskt som att man lär känna henne. Bra jobbat Kent.

Jag hoppas och misstänker att nästa del om Cellini kommer lagom till nästa sommar och det är verkligen deckare som passar att läsa i sommarvärmen. 

En liten fundering dock. På baksidan blurbar Allison Pearson som bl a skrivit "Jag tror jag älskar dig". Jag är inte helt säker på att det är samma människor som gillar de båda författarna även om man i och för sig skulle kunna sträcka sig till att kalla båda för feel good men i olika genrer. Eller nej,detta är faktiskt ganska mörkt och skitigt emellanåt. Roligt att Pearson gillar men en konstig blurb att sätta på boken ändå.

Inga kommentarer: