tisdag 4 juni 2013

Through hell and back

Ja, det tog sin lilla tid att ta sig igenom Dan Browns INferno här hemma.. Cirka två veckor tog det och det måste nog vara någon form av rekord de senaste åren för hur länge jag ägnat mig åt en bok, som inte varit värsta tegelstenen då. Mest har dock detta berott på andra omständiheter än att jag tyckte boken var tråkig. Dels har det hänt saker här hemma och dels så har lästiden varit knappare än vanligt med Mr Konstant Uppärksamhet här i vaggan bredvid. Som för övrigt larmar nu igen så får pausa även i det här inlägget.:)
 
Så där ja, nu sover han nog tryggt i flera minuter.:) Hur som helst. Inferno. Det har varit en långdragen process det här men den har haft både uppgångar och nergångar. Jag har bara läst DaVinci-koden tidigare av Dan Brown och tyckte.. ja, att den var helt ok. Varken mer eller mindre. En spännande deckare, typ. När jag började läsa den här boken däremot kände jag att jag kraftigt började tvivla på mitt eget omdöme som 25-åring (eller vad jag nu var när jag läste den) för det börjar inte helt klockrent här.
 
Det är visserligen långa, långsta stycken som är nästan som direkt tagna ur en turistbroschyr för Florens där den utspelar sig och jag ÄLSKAR det. ALLA mina egna favoritställen är med och det knyter sig i magen av längtan tillbaka. Däremot är intrigen och språket inte ALLS något att hänga u julgranen. Det är oääändliga beskrivningar av hur den kvinnliga huvudpersonen Sienna Brooks ser ut. Hennes blonda hår, hur slank hon är, hennes graciösa händer osv. Så till den milda grad att texten blir styltig och långtråkig. Det släpper tack och lov längre in i boken och Brown tröttnar kanske själv på att tjata på om hennes oerhörda skönhet. Han drar även ner på turistbyråinformationen en del, vilket är både bra och dåligt men mest bra för själva intrigen. Och det blir spännande. Aldrig nagelbitarspännande, men lagom avkopplande och man hängre med bra även om man bara hinner läsa korta stycken då och då.
 
Dessutom märks det att Brown har läst på en del, inte bara inne på turistbyrån utan även information om bokens verkliga huvudperson Dante. Det är fullt av referenser och citat ur Den gudomliga komedin som jag inte lyckas plocka trots att jag läste hela verket i januari i år.
 
Ett par roliga detaljer lägger jag dock märke till. Först ut Sienna Brooks. Det är överhuvudtaget roligt att Brown döper henne till just Sienna när boken huvudsakligen utspelar sig i Florens och Florens och Siena är rivaliserande städer sedan århudraden och man fortfarande på inga som helst villkor ex får säga att det florentinska vinet smakar bättre när man är i Siena. Om man inte vill ha spott i maten förstås. Jag mistänker att Brown har koll på detta också.
 
I början av boken förekommer en läkare som heter Dr Enrico Marconi. Detta är ju då extra roligt eftersom Marconi, radions upphopsman, har sin minnesplats i just Florens i Santa Croce-kyrkan.
 
Det är huvudtaget en hel del dylika referenser och sådant är jag ju svag för, det ska erkännas. Intrigen i sig kanske inte alltid håller jättehög nivå, men fullt tillräckligt och jag är inte besviken när jag stänger boken. Däremot undrar jag ju lite över den här professorn, Robert Langdon. Han har ju ändå varit med i ett antal böcker nu, men det verkar ändå som att det "börjar om" i varje ny bok och de tidigare händelserna inte har hänt? För vid det här laget borde ju Langdon vara en fullfjädrad Indiana Jones så mycket som han varit med om. Ändå framställs han som en lugn och lite torr professor, vilket i och för sig funkar bäst för intrigen. Jag kan förstå att Brown inte vill bygga vidare på de tidigare böckerna. Dessutom behöver man ju inte läsa dem i någon speciell ordning nu utan kan bara hoppa rätt in, vilket också är lite bekvämt.
 
Nå, på det hela taget är jag förvånad över att jag ändå gillade det här en hel del. Även om jag håller fast vid att Florens och Italien-porren får en 5:a här medans intrigen och språket för lägre betyg. Dock inget bottennapp som jag var lite räd för i början utan snarare ungefär det samma som jag tyckte om DaVini-koden en gång. Det är en spännande deckare. Inte mer, men absolut heller inte mindre än så!

2 kommentarer:

Marie sa...

Hade inte tänkt läsa, men det där med Florens får mig nog att ändra mig. Dessutom verkar den ju spännande.

Bomaten sa...

Ja, jag läser allt som utspelar sig i Florens.:) man kan definitivt använda den för promenadstråk om man är där till och med. Unar om det kommer att vara några Dan Brown-walks i sommar.;)