onsdag 15 maj 2013

Weirdo av Cathi Unsworth

Weirdo
Ibland vet man inte riktigt vad det är man får i sin hand. "En klassisk brittisk deckare med en twist av noir" står det på omslaget och det beskriver den visserligen ganska bra, men skulle också kunna stå på så många andra deckare och vet ni, den här förtjänar så mycket mer än så! Wow! Jag har aldrig hört talas om Cathi Unsworth tidigare men tydligen har hon skrivit romaner, noveller och arbetat som journalist. Att det är en erfaren författare, det känner man onekligen när man läser dock. Herre jösses vad spännande det här är! Genom ett märkligt sammanträffande så är detta dock den andra boken, nästan på rad, som jag läser om ett mord bland ungdomar i en liten brittisk stad. Onda flickor av Marwood var också galet spännande, men jag tycker nog nästan att det här är snäppet värre faktiskt. 

I Marwoods bok var det barn som stod i centrum, här är gänget några år äldre men befinner sig fortfarande i tonåren. Historien växlar mellan 2003 och 1984. En nutid då privatdeckaren Sean Ward försöker ta reda på om den dömda mördaren Corinne Woodrow verkligen var ensam den där dagen då det hemska hände. Den historia som utspelar sig 1984 är dock den som griper mest tag i mig och jag som läsare lever faktiskt i ovisshet nästan ända till slutet, både om vem som är skyldig men också vem det är som faktiskt blir mördad. Vad var det som hände? Hur hänger det hela ihop? Vilken roll spelade de personer som vi följer 2003 då, när de var unga? Och vart har alla de inblandade tagit vägen idag? 

Unsworth lyckas inte bara hålla läsaren i ovisshet om vilka som är inblandade, hon presenterar också nya spår och sammankopplingar som man kan se trådar av när man sedan tittar bakåt i historien. Det är en komplex historia med många inblandade och många händelser som slutligen leder fram till slutet, både på historien 1984 men även dagens utredning och de inblandade i den. Dessutom är det en twist av magi och öernaturligheter här som bara precis förekommer i utkanten och aldrig blir löjlig på något sätt som så lätt skulle kunna hända när man blandar det i en realistisk deckare.

Ja, det är visserligen "En klassisk brittisk deckare" som så många andra men samtidigt måste jag säga att den ligger långt över genomsnittet. Det enda jag är lite fundersam över är faktiskt översättningen. Att man kallar den Wierdo, det är en sak. Det är väl kanske lite av ett uttryck på svenska också och även om jag tycker att man hade kunnat översätta det också så köper jag det ändå. Varför i hela fridens namn man valt att behålla titlarna på kapitlen på engelska dock ,det förstår jag faktiskt inte alls? Är det någon referens jag missar? Är det låttitlar? Det måste det väl nästan vara, eller? Annars är det ju obegripligt varför man skulle behålla dem. Och ganska onödigt. 

6 kommentarer:

Carro sa...

Den här är jag väldigt nyfiken på! :)

Hans-Olov Öberg sa...

Hej,

Jag är förläggare till boken och din gissning är helt korrekt - kapitelrubrikerna är låttitlar. Det tog oss en liten stund att klura ut också. Men nu finns låtlistan på Spotify. :-D Tack för en fin recension!

mvh

Hans-Olov

Hans-Olov Öberg sa...

Ursäkta spammet, här är länken till låtlistan.

http://open.spotify.com/user/malin%c3%b6sterman/playlist/0VrMSkAoSr8E3JANHGgApW

Bokomaten.. sa...

Nej, vad roligt!! Det borde stå någonstans i boken!! Jag går in på spotify direkt!!

Monika sa...

Som så många andra böcker så finns denna på min läslista :)

Lingonhjärta sa...

Vad roligt att se att du gillade den lika mycket som jag. Och vad skoj att jag också gissade på låttitlar och giassade rätt :D Fantastisk bok av otroligt cool författare. Ska absolut läsa mer av Unsworth.