onsdag 8 maj 2013

Vad är ondska?

Onda flickor av Alex Marwood

Ja, hela bokbloggarmaffian skrev ju om den här boken för en drygt två veckor sedan men eftersom jag befann mig på annan ort än min dator så fick helt enkelt den här recensionen vänta lite på sig. Det gör dock att en del av detaljerna i den här boken flyter ihop lite med en annan bok om onda flickor och barnamord som jag håller på med så smått just nu.. Speciellt som jag slukade den här boken med hull och hår. Om jag förstått det hela rätt så är detta Marwoods debut!? Den känns inte alls som ett första försök utan som något av en renodlad och erfaren deckarförfattare. Jag sveps med av historien som utspelar sig såväl i dåtid som i nutid.

Amber och Kirsty träffas för första gången igen på 25 år. Båda lever nu under skyddade identiteter och deras frigivning är totalt beroende av att de under inga som helst omständigheter har kontakt. En serie mord på unga kvinnor i den lilla kuststad där Amber bor leder dock till att Kirsty, numera journalist, anländer till staden och på olika sätt blir de inblandade båda två och det förflutna dras åter upp. Det där hemska som hände och som ledde till att de båda flickorna hamnade i fängelse för mord, trots att de själva bara var barn. 

Parallellt med den nutida berättelsen med morden på de unga flickorna får vi även läsa om vad det egentligen var som hände då, för 25 år sedan. Hela tiden bara anar man att de båda historierna är sammankopplade på  något sätt, mer än bara genom de båda kvinnorna/flickorna. Det positiva med den gamla historien är att man verkligen får en känsla av att man inte ska ta saker som självklara. Att ondska kan ha många ansikten och att de två flickor som en hel nation dömde som fruktansvärda mördare, kanske egentligen var något annat? 

Ni vet det där jag alltid brukar säga när det gäller deckare? Att det är lite tråkigt ändå när man allt för ofta räknar ut "vem mördaren är" eller hur det hänger ihop? Nope, gäller inte den här romanen! Jag följer verkligen med historien istället och bryr mig inte ens om att tänka på slutet förrän det verkligen är där. Är fullt upptagen med att hänga där jag är så att säga, i boken. Stort, stort plus till Marwood! Dessutom bryur man sig faktiskt om hur det går för personerna i boken. Man dras in i historien och liksom blir den tredje deltagaren i händelseförloppet. Man är där, då för 25 år sedan, och vill därför lika mycket som någon av de båda flickorna att det ska så en bra lösning på slutet i nutid också. 

Trots att man vet att slutet på den historia som utspelar sig i dåtid kommer att vara grym så sitter man hela tiden på nålar även när man läser den. Eller kanske på grund av? Det är så djäkla otäckt och skrämmande och när man dessutom sitter med en liten unge i knäet så blir hemskheter som händer barn kanske ännu svårare. I alla fall för mig som aldrig haft problem med att läsa om barn som råkar illa ut tidigare.

På det hela taget är det verkligen en skrämmande och otäck deckare det här. Kanske mest för hur samhället reagerar på mord och otäckheter och mindre pga de faktiska morden.

3 kommentarer:

Lena sa...

Denna bok verkar spännande. Har sett att ganska många läst den och gillat den!

Bokomaten.. sa...

Ja, jag läser ju en del deckare och stör mig ofta på när man räknar ut handlingen direkt. Inte här dock.:)

Carro sa...

Tror bara att det är hennes kriminalromansdebut under det namnet, men jag är inte säker :)
Personligen gillade jag den inte så jättemycket men å andra sidan så är jag ju mer för de mer traditionella deckarna där man kan räkna ut mördaren i förväg ;)