onsdag 22 maj 2013

Monomani av Sami Said

Monomani (inbunden)
Det är en konstig bok det här, samtidigt som jag faktiskt inte tycker att den är så himla unik faktiskt. Vad Sami Said har gjort här är att han skivit ett långt, 200 sidor långt faktiskt, brev till en tjej han träffat på nätet, Sara. I brevet förklarar han vad han hittat på de senaste åren och varför han inte hört av sig. Boken heter MONOmani och det är ju det det är. En monolog. Samtidigt så svarar han hela tiden sig själv, för att få lite fart i texten. Ställer frågor som han svarar på själv "nu tänker du", "varför säger du så?", "och då hade du sagt" osv. Man får lika mycket intryck av att Sara är den läsare som sitter med boken i handen och det är mina svar och tankar han formulerar. 


Samtidigt heter ju boken också MonoMANI och maniskt är bara förnamnet. Det är sällan jag verkligen tänker det han säger att Sara skulle svara. Det är ärligt talat ganska många gånger jag tänker att Sara förmodligen inte ens bryr sig tillräckligt för att tänka något alls efter hans rantande. Jag gör det inte. Det blir liksom ingen chans till det efter som han maniskt tjatar på om sina egna tankar. Det är en blandning av dagbok och "stream of consciousness". Boken går i ett sträck, precis som brev brukar, och här är inte ett enda kapitel.

Ärligt talat fångar detta mig inte jättemycket. Inte förrän långt, långt in i boken då något händer med texten och det slutar vara enbart maniskt malande och man får en känsla av att det ligger något annat bakom. När texten börjar ta en mer absurd vändning och man faktiskt börjar fundera på om Sami antingen driver med läsaren eller förlorat förståndet. DÅ blir det intressant. När han skriver om sitt skrivande. Jodå, så meta det förslår. Han lurar sin bästa vän, Oscar, att han ska flytta till en annan stad och stänger sedan in sig i lägenheten i månader. Han låter håret växa så han ser helt galen ut och bara skriver och skriver. Nu blir det faktiskt intressant att läsa. Said har sagt att det här ska vara mycket baserat på honom själv, men samtidigt berättar förlaget att hans vän Oscar hävad att hans berättelse inte alls går ihop med verkligheten. Oscar kommer för övrigt med en egen bok i dagarna om Sami Said och den är tiden. Väldigt, väldigt meta och vem är inte svag för det liksom.

För att sammanfatta så vad som börjar som något ganska ordinärt blir efter ungefär halva boken något väldigt märkligt och det gillar jag verkligen. På ett sätt är det synd att det tar så lång tid, men samtidigt blir effekten mer dramatisk då så det är lite kluvet.

Inga kommentarer: