onsdag 29 maj 2013

Like this for ever

Like this for ever av S J Bolton

Det har tagit lite tid för mig att få ihop ett inlägg om senaste Lacey Flint, jag läste trots allt ut den för ett par veckor sedan nu. Bolton har haft lite olika teman i sina tidigare Flint-böcker. Jack the Ripper i första boken till exempel. Här är det bl a Dracula och vampyrtrenden som får agera röd tråd ett tag. Även en annan brittisk klassiker (utan att avslöja för mycket) kommer med på ett hörn och det uppskattas verkligen! Jag gillar också att jag trots allt hade fel om hur det hela hängde ihop under lång tid. Jag tänkte ganska länge att Bolton kanske tappat greppet eftersom jag trodde att jag räknat ut hur det låg till nästan direkt. Tji fick jag dock, för det var inte förrän mot slutet jag insåg hur det VERKLIGEN låg till. Eloge till Bolton återigen!

Däremot måste jag säga att det ändå inte håller helt och hållet. Inte som de tidigare böckerna. Det är fortfarande spännande så det förslår, men det tar mig mycket längre tid att läsa ut den här boken (ok, några dagar) än de tidigare (i ett sträck) och det beror inte bara på att jag har en skrikande pocket som behöver konstant uppmärksamhet bredvid mig. Karaktärerna engagerar mig inte lika mycket längre. I de två tidigare böckerna har vi fått lära känna Lacey, hennes nutid, hennes förflutna, hennes hemligheter. Det i kombination med övriga karaktärer har varit en del av spänningen. Jag inser att hon är vänd ut och in redan och att där inte finns så mycket mer att utforska, men de ANDRA karaktärerna då? Joesbury? Dana Tulloch som har en stor och framträdande roll här? 

Bolton kan bättre än så här. Det är fortfarande bättreän mycket annat och intrigen om de försvunna och mördade små pojkarna går ju under skinnetpå en men.. Ja, just det, MEN.. Detta känns trots allt som en mellanbok i serien om Flint. Den lille killen som är en av huvudpersonerna tycker jag instinktivt enormt mycket om och jag hoppas vi får se mer av honom. De andra karaktärerna har Bolton alla chanseri världen att utveckla men vi får ändå bara skrapa lite utanpå. Den lille killen däremot. Vilken grabb. Kanske är det för att jag själv har en del, ska vi säga, speciella drag. Som att även jag måste göra saker i en viss ordning och ser mönster i allt. Inte som den här pojken dock. Gllar honom.

Det är alltså fortfarande bra, inte tal om annat, men Bolton kan ju vara outstanding och till den nivån kommer vi faktiskt aldrig här. Ändå längtar jag förstås till nästa bok som jag misstänker kommer någon gång nästa år. ELLER så tar Bolton en paus från Flint och Joesbury och skriver av avstickare? Något typ Blood Harvest, med pojken Barney med på ett hörn. Kan även tänka mig att han kommer stt komma tillbaka om några år när han har blivit lite äldre. 

Inga kommentarer: