onsdag 1 maj 2013

Den underbara trädgården av Edith Nesbit

Edith Nesbit är känd som en av Englands tidigaste fantasyförfattare även om hon även skrev mycket realism, som den här. De var naturligtvis redan gamla klassiker när jag var barn, så gammal är jag inte, men jag hade turen att ha en anglofil mamma som gärna läste engelska barnboksklassiker och rotade på loppisar och i antikvariat så jag fick läsa ganska många av dem. Inte den här dock, vad jag minns. Den här tror jag att jag själv hittat på någon loppis. Med tanke på att jag är ganska förtjust i litteratur som utspelar sig i eller anspelar på trädgårdar så hade jag nog hoppats på något lite annat dock. Speciellt som den här faktiskt kom ut samtidigt som "Den hemliga trädgården" av Burnett. Trädgårdar har alltid varit väldigt engelskt, men kanske att de var extra trendiga då någon gång, runt förra sekelskiftet. Skulle tåla att undersökas tror jag. Trädgårdar i engelsk barnlitteratur. 

Hur som helst, den underbara trädgården är verkligen rätt igenom en barnbok. Med barnsligt tilltal och fullt av fantasifulla lekar. Det underbara med den här boken tycker jag kanske framför allt inte är trädgården som barnen leker i utan att det INTE är en fantastisk sagoberättelse men fantasifull ändå. De tre C:na, Charlotte, Charles och Caroline, leker och låtsas och fyller sina dagar med äventyr som de hittar på tillsammans utan att det nödvändigtvis behöver vara på riktigt så att säga. De leker som barn gör mest. De låtsas att de är Jean d´Arc, låtsas att de är spartanska pojkar eller saracenska jungfrur och det är precis lika roligt och spännande som om de farit i väg till en annan värld eller verkligen lyckats med den magi de utför med växterna de hittar i trädgården. Det här med att låtsas och hitta på känns som att det lite har försvunnit.

Boken utspelar sig för 100 år sedan, när Nesbit skrev den, och handlar om de tre barn som hon även skrivit om i en del andra böcker (och gärna blinkar och refererar till även i den här). Deras föräldrar är  i Indien och de blir i stället skickade till en sedan länge bortgrälad onkel som åter kommit i nåder då alla verkar ha glömt vad det där grälet en gång egentligen handlade om. Onkeln bor i ett stort och färgrikt hus på landet och med en underbar trädgård full av olika blommor och växter. Innan de reser får de en bok om blommornas språk i present och hela boken igenom pratar de med folk och utför magi genom att blocka olika blommor och ge bort eller göra trolldrycker mm på.

Som barnboksklassiker är den hur fin som helst, men den är mycket barnsligare än många böcker för samma ålder som kommer ut idag. Eftersom jag själv tyckte jättemycket om Nesbits böcker som liten (och nej, jag är inte 100 år gammal) så tänker jag dock att det nog kan finnas en hel del barn som uppskattar hennes böcker även idag. Det vore roligt om någon gav ut allihop igen, kanske i en klassikerbox? Som Bonniers gjort med en del andra böcker de senaste åren?

2 kommentarer:

Mrs Book Pond sa...

Läste väldigt mycket av Edith Nesbit när jag var liten och nej, det kanske inte var så rafflande, men fint ändå. Ser fram emot nu när unga fröken Book Pond blivit så stor att kapitelböcker går hem. Även om hon kan läsa själv, så läser jag gärna högt för henne, kanske ska pröva en Nesbit!

Bokomaten.. sa...

Jag tror att hon var mer i ropet på 80-talet. Det är sällan man hör talas om henne nu, tycker jag. Tror även att böckerna kan vara svåra att få tag i numera, om man inte letar på nätet. Testa att läsa högt dock om du har dina egna kvar!