tisdag 28 maj 2013

Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn

barnkolonin_224.jpg.jpgDet är sällan jag drömmer mardrömmar av att ha läst en bok så därför är det nästan lite extra pinsamt att behöva erkänna att det var just precis vad jag gjorde av den här. En ungdomsbok dessutom, som man ju kanske tänker ska vara lite mindre otäck än böcker för vuxna. Det är den inte. Visserligen var det ett par tillfällen jag satt och tänkte ungefär: "men kom igen, hur dum får du vara, så där gör man bara i skräckfilmer" om karaktärerna, men det hjälpte inte. Otäckt är bara förnamnet här. Och faktiskt inte så mycket pga handlingen i sig, utan för det perfekt uppbyggda paketet runt omkring. Lundberg Hahn bygger verkligen upp spänningen så att man sitter på nålar efter ett tag och faktiskt inte kan sluta läsa. 

Jag har läst ganska mycket av Lundberg Hahn nu och tycker allt att det är lite konstigt att hon inte får mer uppmärksamhet än hon får för allt jag har läst har hållit hög kvalitet, oavsett genre. Förra året var det spökhistorien "Skuggan i väggen" för mellanåldern men även hennes deckarserie om Kajsa och Johan t ex är riktigt spännande och går nästan alltid hem hos de elever jag rekommenderat dem till. 

Men nu var det Barnkolonin vi skulle prata om. Fjortonåriga Joel flyttar ut i ksogen med sin syster, sina tvillingsmåsyskon och sina föräldrar för att ta över och rusta upp ett gammalt vandrarhem. De har hela sommarlovet framför sig och Joels föräldrar är entusiastiska och dyker ner i renoveringsprojektet som tar all deras koncentration. Huset har dock inte alltid varit vandrarhem utan började som koloni åt stadsbarn som skulle få komma ut på landet på sommaren, andas frisk luft och äta upp sig innan hösten drog igång igen. NATURLIGTVIS visar det sig dock att det inte står riktigt rätt till i huset. Något eller någon annan kraft finns kvar i byggnaden och skogen, något som inte alls vill dem väl. 

Och man skulle ju kunna tänka sig hur den här historien skulle gå. Kanske misshandel eller andra missförhållanden, barn som spökar, men nej, det här är inte ALLS förutsägbart utan bara riktigt, ruskigt och otäckt bra! Maken satt i rummet bredvid och blev hela tiden orolig när han hörde mig dra efter andan medan jag läste och gny och lägga boken ifrån mig för att jag helt enkelt inte klarade så mycket spänning med en liten kotte i famnen dessutom.  Det här är ett riktigt praktexempel på när en bokär så bra att den kan läsas lite av vem som helst, oavsett om man är den tilltänkta målgruppen eller äldre. Young adoult-skräckis när det ärsom bäst. Hoppas Hahn får den uppmärksamhet hon förtjänar för den här boken, JAG tänker då i alla fall rekommendera den vidare!

4 kommentarer:

Eli sa...

Åh! Måste genast läsa!

Lingonhjärta sa...

UJUJUJ vad jag ser fram emot att läsa den här nu! :D

Bokomaten sa...

Ja, den är RIKTIGT bra faktiskt!!

Det mörka tornet sa...

Verkar riktigt bra den där!!