onsdag 17 april 2013

Vad är egentligen tabu nu för tiden?

KyssenKyssen (Ett hemlig liv) av Kathryn Harrison

I min strävan att beta av lite lite i pockethyllan så plockade jag fram den här gamla boken som har 15 år på nacken nu. Jag kände egentligen inte till något alls om vare sig den här titeln eller Kathryn Harrison när jag plockade upp den på något loppisbord eller på Myrorna eller var jag nu kan ha "fyndat" den här titeln någonstans. Jag visste heller inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa men baksidestexten avslöjar i alla fall en del som borde ha varit minst lika tabubelagt att prata om för 15 år sedan som nu.

För det första är det här en självbiografisk roman och jag brukar väldigt sällan läsa sensationella självbiografier men det är något med den här som gör den till mer litteratur och mindre sensationsjournalistik. Kathryns föräldrar separerar när hon själv bara är ett spädbarn. Många, många år senare kommer pappan på besök för att åter lära känna sin dotter, nu när hon är myndig och själv kan fatta sina beslut. På flygplatsen när de ska säga adjö ger han henne en faderlig kyss men kyssen går över i något annat. Något sexuellt, och sedan skiljs de åt. Det är dock bara början. Kathryn och hennes far kan inte hålla isg ifrån varandra och inleder ett synnerligen destruktivt incestuöst förhållande där Kathryn nästan utplånar sig själv för att få vara så mycket som möjligt med sin dominanta far. 

Ja, jag erkänner gladeligen att jag blir chockad. Jag hade faktiskt missat att det skulle vara en självbiografisk roman när jag började läsa och tänkte för mig själv "ja, vissa saker får man nästan inte lov att skriva om, ens idag" och sedan insåg jag att i alla fall stora delar av boken är självupplevda. Det är trots allt enroman och hennes egen tolkning av saker. Boken är skriven som ett skönlitterärt verk och inte bara som ett uppräknande av händelser, vilket gör att den kryper långt in under huden på en och blir så obehaglig att jag måste stänga boken och blunda hårt emellanåt när jag läser.

Både Kathryn och hennes pappa är villiga offer i denna relation men många runt omkring dem är mindre glada av många olika anledningar. Kathryns mamma främst för att hon är svartsjuk. Hela sitt liv har hon hållit distansen till Kathryn, vilket man i och för sig kan förstå med krävande morföräldrar och då hon var alltför ung då Kathryn föddes. Naturligtvis ingen ursäkt, men en förklaring. Därför längtar å andra sidan Kathryn förtvivlat efter uppskattning och kärlek och blir bara lycklig över uppmärksamheten från sin pappa och ser inte det andra ser.

Gud, det är så obehagligt och otrevligt att läsa och ändå väldigt bra, faktiskt. Jag är däremot inte säker på att det väger upp känslan av obehag och, faktiskt, äckel, som i alla fall jag känner i vissa väldigt grafiska scener. Det här är bara fel, på så många plan, liksom. Ändå skriver Harrison ju så att man nästan faktiskt kan förstå hur det kan hända, men trevlig läsning, det blir det sannerligen inte för det. Men all litteratur behöver ju inte bara mysig. 

2 kommentarer:

anakin sa...

OJ! Så förfärligt! Utan att ens ha läst boken var jag tvungen att gå in och se hur det hade gått för henne. Enl wikipedia ganska bra: prestgefyllt jobb, gift och tre barn. Och ingen kontakt med sin pappa... Skönt att höra!

Bokomaten.. sa...

Ja, hon skriver med ganska mycket distans till det hela då man förstår att hon numera har en egen familj som hon nämner då och då i boken. Obehagligt är bara förnamnet.