onsdag 10 april 2013

Blodigt så det förslår i Bristols undre värld

Ritual (inbunden)
Ritual av Mo Hayder

Ja, detta blev min påskekrim i år och snacka om läskig sådan. Mo Hayder har tidigare skrivit om polisen Jack Caffrey men här förekommer han i en ny serie. Jag har inte läst någon av de tidigare böckerna men kan definitivt tänka mig att läsa vidare i den här serien, "Walking man". The walking man är lite av en bifigur i den här historien men jag misstänker ju med tanke på seriens titel att han kommer att komma tillbaka på ett eller annat sätt i de kommande delarna också. I ett efterord i boken skriver Mo Hayder om sin egen huvudperson, Jack Caffrey, att han blivit lite av en kultfigur. Hon har lite undrat över vad det är som gör denna ganska osympatiska figur så omåttligt populär och har helt enkelt insett att han har sexappeal. Kvinnor och män har kommit fram till henne på boksigneringar med ett skälmsk leende och hört sig för om Caffrey men jag måste säga att jag förstår inte alls varför. Inte om man bara ska utgå från den här boken i alla fall.

Istället är det bokens andra huvudperson som intresserar mig. Flea Marley. Kvinna, ung, polis, dykare och med oerhört trasiga familjeförhållanden då hennes föräldrar dog i en dykolycka två år tidigare. Hennes yngre bror som var med under dyket är inte längre sig själv och Flea ser det som sin uppgift att ta hand om och skydda honom mot omvärlden. Delvis pga skuldkänslor för att hon lät sin bror dyka men själv lurade sig ur just det dyktillfället.

I början av boken hittas två händer begravda på bottnen i Bristols smutsiga hamnvatten och det blir Jack Caffreys uppgift att lösa fallet. Allt tyder på att personen fortfarande levde när han blev av med sina händer, men betyder inte på något sätt att han fotfarande gör det nu. Flea är den polisdykare som hittar händerna och av flera anledningar dras hon även vidare in i fallet. Både Fleas och Jacks privata så väl som professionella liv flätas samman och det är svårt att veta vem som är vän och vem som står på helt fel sida lagen.

Hayders stora begåvning tycker jag också just ligger i hur hon lyckas fläta ihop så många olika delar till en enhet utan att det någonsin blir uppenbart! Trådar dras mellan karaktärer man aldrig hade kunnat tro hade något med varandra att göra och jag är verkligt imponerad! Däremot undrar jag hur hon ska fortsätta den här serien för så mycket har nu framkommit om så många av karaktärerna i den här boken att man undrar vad som finns kvar till andra delar i serien, liksom. 

Ett annat utmärkande drag är att det här är en bok som verkligen inte drar sig för att skildra våld i dess grymmaste och mest fantasifulla form! Det är blodigt värre vill jag lova och det är mer än en gång jag spärrar upp ögonen, gapar och tänker att nu är det nog dags att hoppa över ett stycke och gå vidare i handlingen. Inget myspys a la "Morden i Midsomer" här inte. Det är egentligen inte min favoritgenre, deckare på gränsen till skräck, men det är ändå spännande nog för att jag definitivt kan tänka mig att läsa vidare i serien.

Tack till Modernista för recex.

4 kommentarer:

Lena sa...

Låter som en lite ruggig bok. Funderar på att läsa den men gillar egentligen inte när det är för blodigt.

Carro sa...

Jag vill också läsa den här nu! Fast kanske borde börja med den första?

Bokomaten.. sa...

Ja, nu är ju det här första delen i en sorts "post"-serie eller vad man ska kalla det. En fristående fortsättningsserie? Man behöver inte läsa de tidigare böckerna, men jag har förstått att vissa tycker de är bättre så kanske ändå är en idé?

Och Lena, det ÄR blodigt, det ska jag inte sticka under stol med .Väldigt blodigt till och med.

Bokdetektiven sa...

Hm, verkar som att en del deckare nuförtiden bara blir allt våldsammare. Som deckarfanatiker är jag ändå inte riktigt förtjust i det, det är ju inte våldet i sig som är fascinerande. Eller jo, lite kanske :) Men ändå, måste ju finnas en balans mellan cozy crime och blodigheter! /Bokdetektiven